# ID: svediakorp-gov398974
# author: Kindermann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som föredragande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling vill jag än en gång helt kort gå in på några viktiga önskemål från vårt utskott i denna fråga.
Det viktigaste målet med kommissionens förslag - och det vill jag här än en gång uttryckligen betona - är att nötkött respektive nötkreatur skall kunna spåras tillbaka till sin födelse och framåt till förädlingen och försäljningen.
Det är en av konsekvenserna av BSE-krisen, och om vi alltså nu samråder om vilka uppgifter som skall finnas på etiketten, så måste vi alltid ha detta mål med förslaget, alltså identifieringen, i åtanke.
Vårt krav på märkningen är att den måste vara genomförbar, enkel, säker, billig och lätt att kontrollera.
Etiketten skall vara förståelig för konsumenten, och därför bör uppgifterna begränsas till ett minimum.
Konsumenten vill ha information och inte någon roman.
Uppgifterna om gödningsförfarandet och i förekommande fall den antibiotika som getts eller andra stimulantia, så som krävs i ändringsförslag 48, har därför inget på etiketten att göra.
Uppgifter som inte faller under den obligatoriska märkningen och som önskas av deltagarna på marknaden eller som redan nu finns på etiketterna i medlemsstaterna, bör även i fortsättningen kunna tas med inom ramen för den frivilliga märkningen.
Det gäller i synnerhet också för uppgifter om vilken region köttet kommer från.
Vad beträffar när förordningen skall träda i kraft, så stöder vi i princip kommissionens förslag, ty den föreslår att man skall införa den obligatoriska märkningen i två steg, men vi är inte överens med den om tidsplaneringen, eftersom vi anser att datumet 2003-01-01 ligger för långt fram i tiden.
Det kan vi inte förklara för konsumenterna så enkelt.
I utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling hade vi i en kompromiss beträffande införandet av den obligatoriska ursprungsangivelsen, alltså steg 2, enats om formuleringen " senast den 1 januari 2002 ".
Nu har utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor valt den 1 september 2001, och jag tror att vi kan acceptera detta datum.
Det handlar ju hur som helst bara om en skillnad på fyra månader.
Men vi avvisar strikt att man i stället för en tvåstegsmodell skall göra alla uppgifter obligatoriska, inklusive födelseorten, i och med att förordningen träder i kraft, alltså redan i september 2000.
Detta är det ju ingen mening med, eftersom den elektroniska databas, som ju utgör grundvalen för identifieringen, ännu inte är i drift i flertalet medlemsstater.
Ett obligatoriskt märkningssystem för nötkött kan bara vara lika bra som märkningssystemet för nötkreatur och registreringen av djurens rörelser.
