# ID: svediakorp-gov398973
# author: Papayannakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 710
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EL) Herr talman!
Vi vet alla att BSE-krisen, eller galna ko-krisen, utgör ytterligare ett brott för vilket något straff inte har utdömts, och jag tvivlar på att ett sådant någonsin kommer att utdömas.
Förutom denna allvarliga fråga, efterlämnade den också en institutionell kris, en marknadskris, sjunkande försäljning av nötköttsprodukter, sjunkande priser och en förtroendekris hos konsumenterna, vilket är allvarligast av allt.
Den förordning som vi diskuterar i dag kommer sakta, väldigt sakta, enligt min åsikt, men hur som helst den kommer att hjälpa oss att finna vissa svar, vissa lösningar, hjälpa oss att vidta vissa åtgärder, i syfte att åtminstone delvis återställa konsumenternas förtroende.
I december kämpade vi, herr ordförande, när det gällde denna förordning, för att skydda Europaparlamentets rättigheter, vilket ni nog kommer ihåg.
Och vi kämpade också för att i den grad det var möjligt snabba på genomförandet av bestämmelserna som föreskrivs i förordningen.
Kort sagt vet vi alla vad det handlar om.
På grundval av denna förordning måste inom kort, under år 2000, formellt, alla nötkreatur ges en identitet och övervakas ända fram till slakten.
Köttet som framställs av nötkreatur skall ha en etikett, en märkning, som anger ursprung och historik för de djur som produkten är framställd av.
Vi har i analysen av denna förordning, herr ordförande, försökt förena många krav och många åsikter.
Vi har velat att de bestämmelser som föreskrivs i förordningen skall vara så enkla som möjligt, så att de är genomförbara och snabbt genomförbara, så snabbt som möjligt.
Vi får inte glömma bort, herr ordförande, att det system som vi skall genomföra är ytterst komplicerat och ytterst tekniskt och att det berör omkring 100 miljoner djur i hela Europeiska unionen.
Vi talar alltså om någonting ytterst komplicerat.
Systemet måste följaktligen vara enkelt och genomförbart, och det måste vara förståeligt för konsumenterna, någonting som vi anser är oerhört viktigt, och framför allt får det inte innehålla undantag och kryphål, som vi säger, det vill säga möjligheter att kringgå förordningen genom att utnyttja komplicerade formuleringar och regionala eller särskilda undantag och tillämpningar.
Jag tror, herr ordförande, att vi har lyckats med det.
Systemet, åtminstone i den form som parlamentet försöker ge det med sina ändringsförslag, är möjligt att genomföra från den 1 september 2000, och vi insisterar på att så skall ske, för det var också ett krav från hela parlamentet att datum och tidsgränser skulle bestämmas, så att vi kan komma i gång.
Jag vill bara insistera på två ändringsförslag, på två kategorier av ändringsförslag, herr ordförande.
För det första begär er föredragande, med alla respekt, att vi inom kort, inom ett år, skall få en rapport, ett förslag från kommissionen om genomförandet av detta system även för köttprodukterna.
Om vi vill vara seriösa, måste vi inbegripa konsumenternas förtroende även för köttprodukterna, vilka för övrigt, som vi känner till, är väldigt många.
Och för det andra, herr ordförande, har vi de ändringsförslag som gäller frågan om hur tillstånd skall ges till företag och andra, handlare m.m., som vill etikettera, märka, köttet.
De bestämmelser som kommissionen föreslår är, enligt min åsikt, ytterst tänjbara.
Intressenten inkommer med en ansökan, och efter en tidsrymd kan det system som han vill genomföra genomföras.
Jag föreslår att vi skall överge detta system.
Den person som vill märka köttet bör ha ett uttryckligt godkännande av de behöriga statliga myndigheterna.
Det verkar litet tyngre, men vi har redan ett tungt system, och det måste hur som helst finnas ett krav på statligt godkännande, annars är jag rädd för, herr ordförande, att systemet kommer att vattnas ur, för att inte säga att det kommer att förfalla, vilket skulle innebära att vi inte uppnår det huvudsakliga målet, som är att ge konsumenterna förtroende för systemet.
