# ID: svediakorp-gov398949
# author: Liese (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill först tacka föredraganden, David Bowe, för hans hårda arbete.
Han har verkligen försökt att i denna problematiska fråga alltid söka finna kompromisser, men det har inte varit möjligt att på alla områden komma fram till kompromisser som kan stödjas av alla grupper här i kammaren.
Därför kommer vi i morgon att rösta olika på ett eller annat ställe.
De som känner mig vet att jag inte är någon okritisk anhängare av gentekniken.
Många saker bekymrar mig också.
Även de meddelanden som vi hört under den senaste veckan om den nästan fullständiga dechiffreringen av det mänskliga genomet orsakar blandade känslor hos mig, ty jag tror att vi i Europeiska unionen när det gäller användningen av bioteknik på människor ännu inte har tillräckligt stränga regler.
Men i dag handlar det om utsättning av genetiskt modifierade organismer, framför allt växter.
Och här ligger det enligt min egen och PPE: s åsikt annorlunda till.
Den gemensamma ståndpunkten är inte för svag för att garantera befolkningens säkerhet, som somliga vill få oss att tro, utan är mycket, mycket sträng.
Det har tagits fram väldigt många regler för kontroll och märkning samt för information till allmänheten.
Den gemensamma ståndpunkten erbjuder tillräcklig säkerhet för människor och miljö.
Därför är PPE mot en skärpning av den gemensamma ståndpunkten, framför allt på vissa kritiska områden.
Om vissa förslag till skärpning antas, då kan man glömma biotekniken när det gäller växter, och då kan man också direkt förbjuda den, men det vill vi inte.
Jag vill ta exemplet med genöverföring.
Här talas det alltid om skräckväxter och om superogräs.
Men om man ser detaljerat på saken, så ligger det ändå inte till på det viset att varje korsning med genetiskt modifierade växter innebär en katastrof för miljön.
Här har jag ett kronvittne.
Det tidigare forskningspolitiska språkröret för De gröna i förbundsdagen har en gång sagt att det inte växer några skräckväxter på åkrarna.
Tyvärr nominerade De gröna inte honom till förbundsdagen igen, men han har trots detta rätt.
Därför har vi lämnat in ett förslag om att man skall vara medveten om dessa risker, men att man inte fullständigt skall förbjuda genöverföring.
Vi är också mot en diskriminering av biotekniken i ansvarsfrågan.
Vi vill inte ha något ansvar specifikt för gentekniken, utan ett allmänt miljöansvar.
Nu sägs det ofta att kommissionen måste tvingas att äntligen göra något.
Det anser jag också, men vi bör dock här först berömma Wallström: Hon lovade vid utfrågningen i Europaparlamentet att hon skulle presentera en vitbok om miljöansvaret, och det har hon gjort.
Hennes föregångare lyckades under många år inte med det, och nu bör vi arbeta vidare på grundval av denna vitbok och här besluta om de specifika ansvarsbestämmelserna i direktivet.
Den gemensamma ståndpunkten är inte för svag, på vissa punkter är den till och med, enligt vår åsikt, för sträng.
Den generella fristen om 10 år för tillstånd till utsättning är just när det gäller växtförädling omöjlig att praktisera, och därför stöder vi det förslag som David Bowe har lagt fram, att de 10 åren skall gälla först från och med den tidpunkt när växterna godkänns.
Jag tror att vi med den gemensamma ståndpunkten har ett ganska bra grepp om riskerna.
Vi bör inte göra det felet att vi missar chanserna med biotekniken, och därför kommer vi inte att rösta för alla ändringsförslag.
