# ID: svediakorp-gov398943
# author: Gama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 572
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kollegor!
Jag vill här tacka parlamentsledamöterna för ert bidrag.
Jag har tolkat era åsikter och era synpunkter på den här politiken, inte som ett rött ljus där ni säger " nej, den här politiken är fel, vi vill ha en annan, vi vill inte att Turkiet en dag skall anslutas till Europeiska unionen ".
Nej!
Ingen säger så!
Vilket också visar på att vi är överens.
Jag tolkade uttalandena som krav såtillvida att hela processen rigoröst måste gås igenom.
Europaparlamentet spelar givetvis en viktig roll här.
Turkiet kommer inte att anslutas till Europeiska unionen utan parlamentets godkännande.
Nåväl, den väg som valdes i Helsingfors är krävande, en väg med tydliga bench markings, just nu skall vi inte förhandla om Turkiets anslutning till Europeiska unionen.
Turkiet blev knappt godkänd som kandidat.
I Ankaraavtalet 1963 nämndes för övrigt en möjlighet för Turkiet att anslutas till Europeiska unionen med en utveckling av associeringsavtalet i inledningsskedet, i övergångsskedet och i slutskedet.
Köpenhamnskriterierna är klara, Turkiet skall varken negativt eller positivt diskrimineras.
Den omständigheten att vi just nu gör stora framsteg med dossiererna för central- och östutvidgningen gör att vi kan visa att Turkiet visst inte kommer att diskrimineras.
Tvärtom behandlas det likvärdigt eftersom landet måste följa gemenskapsrätten, lagstiftningen måste ändras och processen måste följas på likvärdigt sätt som andra kandidatländer.
Man kan säga att kommissionen inte ens nu står i begrepp att göra en screening.
Den har inte inletts än, men kommissionen har behörighet att förbereda den.
Kommissionen skall föra en bilateral dialog med Turkiet för att informera om gemenskapsrätten.
Vi har inte ens kommit in i förhandlingsfasen där screening görs i ett multilateralt sammanhang och där alla länder deltar.
Vi är följaktligen i en undersökningsfas.
Vi måste ge Turkiet klara besked om att landet måste reformeras på det institutionella, rättsliga och administrativa planet.
Vi i associeringsrådet ställde hårda krav på Turkiet, och till viss del erkände man sina brister och sade sig vara villig att bättra sig, i synnerhet när det gäller pressen, strafflagen, medborgarnas rättigheter där den kulturella och språkliga dimensionen måste konkretiseras.
Jag tror också att vissa praktiska framsteg har gjorts, framsteg som ännu inte har fått någon klar juridisk form.
Missräkningar har också funnits, och vi vill uttrycka vår djupa besvikelse över incidenten med ledaren för en av de mest representativa organisationerna för mänskliga rättigheter och några talmän i kammaren, politiker som nyligen har varit fängslade.
Det är uppenbart att den politiska processen i Turkiet är en komplicerad process.
Det vi också kan erkänna i dag är att tvärtemot vad som tidigare brukade inträffa i en krissituation, där Turkiet alltid hotades av militär eller interna extremistgrupper, är det faktiskt så att vi med Helsingforsdefinitionen och den inramning som där gavs har kunnat konstatera att strategin har bidragit till att proeuropeiska strömningar har fått fäste i landet, strömningar som givetvis måste följa ett proeuropeiskt program för en reformering av konstitutionen, de politiska korrigeringarna och lagstiftningen.
Dessa måste kritiseras, dock inte för att hindra er att gå vidare i processen, de måste också analyseras och krav måste ställas så att nödvändiga ändringar genomförs för en fortsatt framgångsrik process.
