# ID: svediakorp-gov398942
# author: Souladakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vår diskussion i dag är intressant, men vi måste inse att Turkiet måste bemötas på grundval av de rent europeiska kriterierna och att förbindelserna mellan Turkiet och Grekland inte vid vissa tillfällen får användas som ett fikonlöv bakom vilket en annan verklighet döljer sig.
Jag skulle vilja lägga till två-tre saker.
Turkiet har sina inrikesproblem, men landet har även problem som inte är inrikesrelaterade.
Turkiet skulle till exempel, som ett tecken på god vilja, kunna godta Haagtribunalens jurisdiktion eller Europadomstolens för de mänskliga rättigheterna jurisdiktion.
Någonting sådant sker emellertid inte.
För det andra måste vi inse att vi i våra ansträngningar att hjälpa Turkiet att anslutas till Europeiska unionen måste vara stränga med avseende på respekten för de politiska villkoren.
Vad jag menar är att om vi försöker skapa en virtuell verklighet, kommer det att vara en falsk verklighet.
Och i politiken leder en falsk verklighet till falska resultat.
Vad beträffar de problem som Turkiet anför, finns kemalismens teori, som säger att " det finns en risk för splittring av vår existens som stat, och vi måste i det följande säga inte att vi är turkar utan att vi heter turkar ".
Det är en enorm skillnad, för om jag säger att jag inte är turk utan heter turk, leder det somliga till slutsatsen att alla nationaliteter måste " homogeniseras ", på grundval av en formmassa ur vilken den nya människan skall stiga upp.
Och det är, som ni känner till, omöjligt, vilket historien har visat oss.
Vad jag menar är att det är uppenbart, för det första, att Turkiets demokratisering måste vara det maximum som vi måste eftersträva, men samtidigt också ett minimum, och, för det andra, att vi måste bota Turkiets rädsla att landet hotas av splittring, om det erkänner de rättigheter som det måste ge minoriteterna, för det rör sig inte bara om kurder, utan även om araber, hemliga kristna och några till.
Under alla omständigheter är det säkert att om vi verkligen vill hjälpa Turkiet, måste vi vara villkorslösa med avseende på respekten för de politiska kriterierna, och jag vill tillägga detta: De enda krafter i Turkiet som verkligen är för den europeiska strategin, åtminstone fram till i dag, på grundval av alla dem som jag känner till, är ekonomins krafter, och det måste vi beakta.
