# ID: svediakorp-gov398906
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 537
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen gör allt som går att göra för att betala vederbörliga betalningsanmodanden inom 60 dagar.
Den absolut övervägande delen av räkningarna kan också betalas inom denna tid, och antalet fall där fristen överskrids avtar, glädjande nog.
Ledamotens fråga hänför sig dock uppenbarligen inte bara i mindre vid bemärkelse till utbetalningarna, utan också till hur många åtaganden från tidigare budgetår som totalt sett fortfarande finns att likvidera.
Rent konkret handlar det alltså om tidsrymden mellan den första godkännandet av anslag för en åtgärd och ett konkret avtal, och tidsrymden mellan förpliktelsen och den faktiska utbetalningen av medlen.
Förra året lade kommissionen fram ett arbetsdokument från budgetmyndigheten, där en omfattande analys görs av utvecklingen - indelat efter sektorer och de faktorer som ligger till grund för dem - och där avhjälpande åtgärder föreslås.
Denna analys aktualiseras nu av kommissionen.
Volymmässigt motsvarar summan av de förpliktelser som skulle fastslås i slutet av 1999, och som alltså under senare år måste omsättas i betalningar, vid årets slut ca.
71 miljarder euro.
Följaktligen påverkas avvecklingen av de gamla bördorna av flera faktorer, och jag tror det är viktigt att här klargöra det.
Den första faktorn är förhållandet mellan åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden, som budgetmyndigheten årligen lägger in i budgeten.
För år 2000 exempelvis beslutades det om 4 miljarder euro mer åtagandebemyndiganden än betalningsmedel i budgeten.
Den andra faktorn gäller ianspråkstagandet av dessa budgetmedel, alltså både åtagande- och betalningsbemyndiganden.
En inte oväsentlig roll spelar slutligen upphävandet av sådana åtaganden, där man inte längre kan förvänta sig några betalningsuppdrag, alltså de s.k. vilande åtagandena - ett något vilseledande uttryck - där det står klart att de inte längre kommer att omsättas i konkreta åtaganden och konkreta betalningsbemyndiganden.
Kommissionen kan dock inte ansluta sig till ledamotens uppfattning att man p.g.a. fördröjningen vid genomförandet av gemenskapsprojekten systematiskt skulle ha avlägsnat all legitimitet från dem, tvärtom.
Så snart kommissionen kommit fram till slutsatsen att man för ett projekt inte längre kan förvänta sig någon motiverad betalningsanmodan, exempelvis för den händelse ett projekt läggs ned, ser den till att upphäva ifrågavarande åtagande.
Detta skedde 1999 till ett belopp om ca.
1 miljard euro.
Jag måste betona att ett väsentligt kännetecken för många av unionens program är en tidsmässig fördröjning mellan de allmänna åtagandebemyndigandena och genomförandet av dem i konkreta projekt.
Detta är exempelvis fallet med de fleråriga programmen, och de kvantitativt viktigaste är strukturfonderna, där man ju har en delad förvaltning, dvs. kommissionen gör åtagandebemyndigandena och dessa omsätts sedan i konkreta projekt på medlemsstatsnivå.
För att förkorta tiden mellan åtagandena, det konkreta genomförandet och betalningarna är det för det första viktigt att budgetmyndigheten beslutar om ett balanserat förhållande mellan åtagande- och betalningsbemyndiganden, och för det andra att det finns en press på att programmen skall genomföras skyndsamt.
Kommissionen har inom ramen för översynen av budgetförordningen just i dag diskuterat detta, och jag kan försäkra er att vi skall ändra reglerna så att den tidsmässiga processen stramas till.
Här hoppas jag på ert stöd!
