# ID: svediakorp-gov398846
# author: Mantovani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar er så hjärtligt, också därför att det är första gången jag får ordet i denna kammare.
Även jag är positiv till initiativet till ett första toppmöte Europa-Afrika.
Det har känts nödvändigt och man har talat om det i kanske femtio år.
I egenskap av ledamot av utskottet för utveckling och samarbete har jag dock ändå invändningar mot att det saknas en delegation från Europaparlamentet.
Dessutom beklagar jag att man i Agenda 2000 inte ens har tagit upp frågan om Europeiska unionens framtida ansvar just gentemot utvecklingsländerna.
Denna konfrontation ger vid handen två sätt att närma sig frågan: å ena sidan Europas krav på respekt för mänskliga rättigheter, det goda styret och de demokratiska institutionerna och å den andra de afrikanska ländernas starka önskan om avskrivning av de skulder som ses som orsaken till att utveckling, tillväxt och befolkningens välbefinnande kvävs.
Man måste hitta en jämvikt, en punkt där man kan mötas.
Parlamentet har ägnat sig åt detta problem flera gånger, utan att någonsin komma fram till några synliga resultat, efter vad jag förstår.
Det krävs ett kraftfullt, ärligt menat och brett initiativ.
Från flera håll, också från Vatikanen med anledning av jubelåret, har man begärt en betydande minskning, om inte en total avskrivning, av utlandsskulderna så att de mest skuldtyngda länderna kan inlemmas i kretsloppet av produktion och handelsutbyte i världen.
Jag tror att man konkret sett måste skapa en struktur som analyserar situationen i de olika länderna och gör en bedömning av det politiska läget för att fastställa i vilken utsträckning man skall sänka eller rent av avskriva skulderna.
Detta också mot bakgrund av ett korrekt utnyttjande av den skuldfinansiering som har gjorts, vilket därmed involverar regeringarna, det civila samhället, den lokala kyrkan och de icke-statliga organisationerna.
