# ID: svediakorp-gov398841
# author: Van Hecke, Johan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter månader av ändlöst käbbel om dagordning och deltagare blev toppmötet i Kairo ändå av till sist.
För att slutligen slå fast det vi alla sedan länge visste, nämligen att majoriteten av den afrikanska befolkningen fortfarande lever under extrem fattigdom och går böjd under en enorm skuldbörda.
Utan tvivel har de många informella kontakter som mötet ledde till varit till nytta.
Jag undrar dock i all ärlighet om det verkligen kan kallas ett EU-afrikanskt toppmöte om det civila samhället förvisas till Lissabon och varken Europaparlamentet eller AVS-EU-församlingen engagerades i mötet på något annat sätt.
Rådet gav efter för de afrikanska diktatorernas krav att inte tillåta några parlament att delta.
Hur mycket trovärdigare hade inte ord som demokrati och befolkningens intressen inte låtit om den befolkningen verkligen hade varit representerad.
I det avseendet var Kairo inte ett EU-afrikanskt möte utan ett elitmöte.
Med sitt uttalande att Afrika inte behöver någon demokrati utan vattenpumpar har överste Khadaffi utan tvivel uttryckt det som lever hos många av hans kolleger-diktatorer.
Det är självklart att våra politiska program inte kan införlivas hur som helst.
Afrika måste söka efter sitt eget sätt att införa demokrati.
När det gäller grundläggande principer som gott styre, uppdelning av makten, fria och rättvisa val och respekt för de mänskliga rättigheterna finns det dock inte utrymme för några diskussioner.
Europeiska unionen reagerar ibland svagt och ofta splittrat på kränkningar av dessa principer.
Ta Zimbabwe till exempel, där politiska motståndare attackeras under valupptakten, vita bönder hotas och fråntas sina egendomar och där Mugabe lockar fram våld.
Vilka signaler måste kommissionen få för att upphäva utvecklingsbiståndet?
I en intervju med Sunday Times i lördags kritiserade Kofi Annan de afrikanska ledarnas vinningslystnad, storhetsvansinne och misslyckande att skapa bättre levnadsförhållanden i sina länder.
Mot bakgrund av Kofi Annans uttalande reser sig frågan om anordnandet av högmässor som den i Kairo inte av befolkningen betraktas som en sammansvärjning mellan eliten.
Den internationella gemenskapen får inte låta sig pådyvlas några skuldkänslor av afrikanska ledare som inte har någon som helst demokratisk legitimitet.
Det börjar verkligen bli dags att Europeiska unionen påpekar det egna ansvaret för de afrikanska diktatorerna.
