# ID: svediakorp-gov398840
# author: Sylla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Att vilja ha partnerskapsförbindelser mellan den gamla kontinenten och Afrika innebär framför allt att man sätter stopp för det nuvarande systemet, vilket har fungerat till stor fördel för stormakterna och några korrumperade eliter i söder.
Den afrikanska kontinenten härjas av epidemier såsom aids och av synbara eller stundtals bortglömda krig.
Truppminor fortsätter att döda oskyldiga, vapen av alla de slag sprider sig och återfinns i händerna på barnsoldater.
Antalet undernärda personer i det svarta Afrika har ökat från 90 miljoner 1970 till 180 miljoner 1995 - dessa siffror talar för sig själva.
Intrycket är att tiden har stått stilla mellan den svält som återigen går hårt åt Etiopien och svälten i Biafra för 30 år sedan.
De allra flesta unga människor på den afrikanska kontinenten berörs av analfabetism och arbetslöshet.
I dag vore det därför illusoriskt att tänka sig att tre fjärdedelar av jorden, av mänskligheten, skall fortsätta att leva i denna misär utan att det medför en allvarlig destabilisering på världsnivå.
Vi måste också sätta stopp för bidragspolitiken som innebär att man ger fisk åt de bybor som bor vid en flod, i stället för att hjälpa dem konstruera metspö, som ordspråket säger.
Resultatet är att det aldrig finns tillräckligt med fisk och ständigt fler människor som slåss om fiskbenen.
Dessutom har IMF gett order om en ultraliberal politik, en så kallad strukturell anpassningspolitik.
En sådan politik har aldrig fungerat någonstans.
Tvärtom.
Jag känner inte till ett enda exempel på ett land som har framskridit genom att tillämpa direktiven för denna politik.
Visst måste en kamp mot korruption och för demokrati också vara krav från Europeiska unionens sida i alla förhandlingar, men i gengäld kan de afrikanska länderna också kräva att Le Pens, Haiders och Martinez vänner slutar att regelbundet attackera den del av deras befolkningar som är bosatta här.
Vi kan inte fortsätta att stödja diktatorer i realpolitikens namn, det är vi överens om.
Vi måste förbehållslöst stödja demokraterna.
Det som händer i Senegal är ur den synvinkeln en stark signal som bevisar att Afrika inte är dömt att genomlida konflikter, statskupper eller stamkrig.
En ny politik grundad på gemensam utveckling, förebyggande av konflikter och ett nej till finansmarknadernas diktat bör göra sig gällande.
Detta kräver givetvis att man avskriver den skuld på 350 miljarder dollar som hämmar all utveckling i dessa stater.
Slutligen, herr talman, har Europa också berikat sig tack vare kolonialismen och slaveriet.
Europa har således en moralisk skuld visavi Afrika.
En del av våra rikedomar är ett resultat av den koloniala plundring som Afrika har varit offer för.
Att erkänna att slaveriet var ett brott mot mänskligheten skulle vara en viktig symbol.
