# ID: svediakorp-gov398837
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 613
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mötet Europeiska unionen-Afrika som nyligen ägde rum innehöll sådant som gav anledning till oro och till och med missnöje, men även sådant som föranledde glädje och hopp.
Oro på grund av det sätt som toppmötet kom att utvecklas på - det fanns inte ens med på programmet för innevarande halvår - med stunder av förvirring, spänning och en omfattande ryktesspridning, något som är oförenligt med det allvar och den stringens som man bör kunna förvänta sig av Europeiska unionen och med tanke på betydelsen av detta historiska möte, det första på högsta nivå mellan Europas högsta ledare och den afrikanska kontinenten.
Oro och missnöje över det sätt på vilket Europaparlamentet ställdes utanför processen under toppmötet, till viss del beroende på vår likgiltighet.
Detta utanförskap, även de afrikanska parlamentens utanförskap, är tecken på en avsevärd inkonsekvens från organisatörernas sida.
Det är inkonsekvent att gå omkring och tala om en bra regering, demokrati och en rättsstat när man i praktiken ignorerar den parlamentariska institution som är oumbärlig för förverkligandet av dessa postulat.
Missnöje eftersom vi konstaterade att vissa möten inom de icke-statliga organisationerna - forum för det civila samhället - som borde ha ägt rum i Kairo med stöd av Europeiska kommissionen, inte kunde hållas på grund av dålig kommunikation eller det ännu ouppklarade veto, som lades in av den ena eller andra organisationen på toppmötet.
Men som vi sade i början rymde toppmötet i Kairo även positiva aspekter som skapar glädje och ger anledning till hopp.
Glädje på grund av det faktum att konferensen kunde äga rum - något som redan i sig är mycket värdefullt - och där får vi lov att gratulera det portugisiska ordförandeskapet och kommissionär Nielson vars insatser var starkare än svårigheterna, intrigerna och den bekväma defaitismen hos många som redan accepterat avbrytandet av det toppmöte som var på väg att fylla det oförsvarliga tomrummet i Europeiska unionens yttre förbindelser.
Glädje likaså över vissa påtagliga resultat från konferensen, i frågor så som efterskänkning av skulden, undanröjandet av personminor och återlämnandet av kulturföremål som kolonialmakterna plundrade.
Nu måste Europa dessutom göra åtaganden vad gäller förebyggande och lösning av de väpnade konflikterna, det humanitära biståndet till de svältande och behandlingen av sjukdomar så som aids och malaria som orsakar stora dödstal bland den afrikanska befolkningen.
Men ett toppmöte av detta slag bör även innebära en öppning mot en väg av hopp, i synnerhet om det inte är en enskild företeelse utan snarare ett första steg i en process där man måste arbeta med utsikterna att förbindelserna mellan Europeiska unionen och Afrika skall ändra karaktär.
Jag har ingen tro på den nuvarande planen som innebär att de afrikanska samtalsdeltagarna lägger fram sina anspråk på bistånd för att lösa sina problem och de europeiska samtalsdeltagarna beviljar dem till viss del men inte mycket mer.
Man måste sträcka sig längre, bortom ett rent utvecklingssamarbete som per definition är ett samarbete med ojämlik karaktär.
Man måste bygga upp en plattform för dialoger och samarbete där vi européer och afrikaner diskuterar gemensamma problem och tillsammans lägger upp strategier för ett samordnat agerande i en världsordning där vissa av oss måste vara huvudrollsinnehavare, med samma stolthet och ansvar.
På det viset kan världsordningen bli mer rättvis, mer solidarisk, mer samstämmig, mer demokratisk och överensstämma bättre med de värderingar som vi i Europeiska unionen ger uttryck för med våra identitetsmärken.
Herr talman, låt oss mot bakgrund av detta rösta för det bra beslut som kommer att avsluta denna debatt.
