# ID: svediakorp-gov398835
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 901
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
På 1960-talet sade man att Afrika startade utifrån dåliga utgångspunkter.
På 2000-talet har Afrika ännu inte nått fram.
Varför?
Därför att man inte har satt upp ett slutmål.
Att åka - ja, men vart?
Att komma fram - ja, men var?
Afrikas mål var först att bli oberoende, med nationalstater i stället för etniska stammar, och resultatet blev Rwanda; hutu- och tutsifolket, Nigeria; ibo-folket och Biafra.
Målet var sedan socialismen, de blonda kamraterna.
Det svarta Afrika skulle bli rött.
Resultatet blev svält i Etiopien, ett Algeriet utan jordbruk, för att inte tala om Sékou Tourés Guinea.
Den blonde mannen Mitterrand föreslog sedan Afrika den parlamentariska demokratin, partier i stället för stammar.
Resultatet blev den ständiga statskuppen, till och med i Elfenbenskusten.
Nu skall målet vara liberalism, marknad, IMF, Världshandelsorganisationen.
Resultatet är att de fattiga revolterar i Tunis, att de fattiga i Casablanca gör uppror mot stegrade priser, det europeiska köttet som förstör fulbe-folkets uppfödning, de latinamerikanska bananerna som förstör bananerna från Kamerun och Elfenbenskusten, och även de fetter från genetiskt modifierade organismer som kommer att förstöra Elfenbenskustens kakao.
Totalt sett - från det socialistiska Afrika till det ultraliberala Afrika, från Europeiska utvecklingsfonden till Världsbanken, från toppmötena i Bujumbura, Addis Abeba, Nairobi och Casablanca till Kairo den 3 april - är facit alltid detsamma, med samma trilogi: misär, epidemier, massakrer.
Den 4 januari fann FN ändå en slutlig lösning, eller en mirakellösning: att en del av de 800 miljoner afrikanska invånarna emigrerar.
Man har till och med slagit fast en siffra: år 2025 bör 159 miljoner afrikaner ha begett sig hit.
Men på samma sätt som man inte löser förortsproblemen genom att bygga städer på landsbygden, kommer man inte att lösa Afrikas problem genom att delvis tippa över dem till Europa.
Det förnuftiga i dagens Afrika består i att tillämpa det som har fungerat på andra håll, det som hos oss har skapat under, i Förenta staterna, i Europa - den lösning som hos oss har skapat en tung industri, ett jordburk, en textilindustri, den lösning som hos oss har gett tillväxt och en hållbar utveckling.
Denna lösning har ett namn: protektionism.
Denna lösning har ett instrument: tullhinder.
Denna lösning har teoretiserats under namnet " autocentrerad utveckling ".
Senegals nye president inspireras för övrigt av den när han vänder sig till de unga och säger: ni borde mobilisera er i stället för att vänta på europeiska miljarder.
Konkret sett är det genom att skydda sitt jordbruk, sin uppfödning, sitt hantverk och sin spirande ekonomi som Afrika kommer att passera den första tillväxtetappen enligt Rostow-modellen.
Ett öppnande mot världsmarknaden innebär tvärtom djungelns lag och därmed att de multinationella bolagen plundrar Afrika på naturresurser, skog, olja, mineraler, växter och till och med djur.
Vi har sett det på andra håll, mina kära kolleger, i samband med privatiseringar av ett antal strategiska afrikanska sektorer.
Resultatet har varit negativt för afrikanerna.
För Afrika behövs följaktligen varken en tygellös världsekonomi eller en världsomfattande välgörenhetsekonomi med den helige fadern och den helige Jacques Chirac, eller en nedskrivning av statsskulden med 300 miljarder euro.
Nyckelordet i en lösning är från afrikansk sida tullskydd och från europeisk sida ett förnuftigt mellanstatligt samarbete, för vilket Lomékonventionen har utgjort en första modell.
I det avseendet skulle Medelhavsområdet kunna tjäna som ett test för en Europa-Afrika-politik som innebär att identiteter respekteras.
Vi i Nationella fronten har föreslagit en konkret arbetsmetod genom att behandla frågor om vattenresurser, markerosion, ökenutbredning, förvaltning av fiskebestånd, uppfödning, föroreningar och kontroll av flyktingströmmar, en Marshall-plan för Medelhavsområdet och Afrika som skulle finansieras av tullavgifter som kan betalas tillbaka till de afrikanska staterna i form av öppna köpkrediter i europeiska banker.
Vi har föreslagit en internationell organisation med ett mellanstatligt högt sekretariat för Medelhavsområdet.
Det skulle kunna ha sitt säte i Kairo, i Tanger, i Tunis.
En interparlamentarisk församling såsom AVS.
Som säte tror jag att Aten hävdar sig.
Kanske till och med ett universitet i Valencia, Montpellier, Nice, Barcelona.
Och här skulle kanske Raymond Loulles ord göra sig gällande.
Ett konkret förverkligande av projekt som knyter samman Europa och Medelhavsområdet med respekt för syd- och nordsidans identitet och som berör ett tjugotal stater kring Medelhavet skulle bana vägen för en mer vittomfattande ambition.
Vilket sedan skulle utsträckas till förbindelser mellan Europa och södra Afrika.
Detta är ett stort projekt, herr talman, i nivå med mänskligheten, och mänskligheten behöver såväl afrikaner som européer.
Vilket är ytterligare ett skäl att inte dränka afrikanerna i den ohämmade världsekonomins störtflod och européerna i en befolkningsflod.
Mänskligheten behöver Afrika, eftersom det sägs att det var i Kenya som den första människan reste sig för att gå upprätt.
Och mänskligheten behöver Europa, eftersom det var i Grekland som en tanke för första gången rätades ut för att tänka rätt.
