# ID: svediakorp-gov398834
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag säga att genomförandet av toppmötet enligt min mening var mycket viktigt.
Vi var alltid av den meningen att alla kraftansträngningar borde gå i den riktningen, vi ansåg nämligen att det var ett ypperligt tillfälle till att inleda ett verkligt partnerskap fördelaktigt för båda kontinenter.
Vi förstår dock att resultaten var långt från vad som var möjligt och önskvärt.
Jag tror också att svårigheterna under vägens gång ledde fram till idén att det väsentliga faktiskt var själva genomförandet av mötet, och inte vad som kunde och borde utkristalliseras för att på ny grund konkretisera en strategi för partnerskapet.
Slutsatserna ligger mycket riktigt inte i nivå med rådande behov och möjligheter.
Det är uppenbart att de ekonomiska frågorna är en förutsättning för ett genuint närmande mellan de två kontinenterna, ett faktum som vissa medlemsstaters egna ståndpunkter inte döljer, eftersom begränsad räckvidd också kan vara positivt.
Jag syftar här på avskrivningen av utvecklingsländernas utlandsskuld.
Och så är det för Europeiska unionen, som systematiskt och felaktigt har backat i fråga om samarbetet, man är såväl beroende som tvungen att samarbeta med Afrika av två grundläggande skäl: å ena sidan framtidsutsikterna om en omflyttning av de traditionella förbindelserna och preferenserna till ett mera strikt WTO (ett faktum som blev uppenbart vid förhandlingarna om ett post-Loméavtal), och å andra sidan eftersom man prioriterar förbindelserna med Östeuropa, vilket kom i tydlig dager med nedskärningarna i samarbetsbudgeten för innevarande budgetår.
Det är uppenbart att man inför sådana perspektiv och med de enorma problem och brister som de flesta afrikanska länder möter när det gäller ekonomi, miljö, hälsa, infrastruktur, konfliktlösning, fattigdom, för att nämna några, så är det svårt, om inte omöjligt, att inleda ett effektivt och långvarigt partnerskap.
Det är dock detta vi i framtiden måste göra.
Och jag säger måste för tvärtemot vad som nu har hänt så hoppas jag att Europaparlamentet och icke-statliga organisationer ansluter sig till den här processen, men jag hoppas också att toppmötet åtminstone kan bidra till en ökad medvetenhet vad gäller de verkliga problemen med Afrikasamarbetet samtidigt som det kanske är ett sätt att visa att vi behöver byta kompassnål på det här området.
