# ID: svediakorp-gov398824
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 961
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Efter denna debatt tycker jag det räcker med några få ord, eftersom den har varit väldigt klargörande och träffsäker.
Jag skulle vilja utgå ifrån en fundering, ifrån Martinez lyckade lapsus när han blandade ihop de båda debatterna: jag säger " lyckade lapsus " eftersom jag tror att den kommande debatten, som handlar om Afrika, tragiskt nog inte skulle kunna uppvisa en mer motsatt stämning än den i debatten om Lissabon.
De få dagar - de få timmar, skulle jag vilja säga - som skilde Lissabon från Kairo markerar en avgrund av skillnader.
När vi talar om ett innovativt Europa, ett nytt Europa, får vi inte glömma att vi har ett Afrika som befinner sig i en dramatisk situation, bortom all kontroll.
För att komma tillbaka till Lissabon var debatten intensiv och passionerad eftersom den berörde verkliga och stora frågor.
Vi måste dock vara klara på en punkt: det är sant att vi i Lissabon talade om den nya ekonomin, men det finns inte två kategorier - en ny ekonomi och en gammal ekonomi.
Europa är en viktig motor och den europeiska ekonomins styrka är just traditionen att verka inom alla sektorer, även de traditionella, och lyckas utomordentligt inom dessa traditionella sektorer.
Nåväl, spridningen av den nya teknologin - det som kallas den nya ekonomin - blir ett gödningsmedel, ett sätt att omvandla den gamla ekonomin som är fullständigt enastående: däri ligger dess verkan.
Den elektroniska handeln är ingenting för sig, som skall ses åtskilt.
Internet och de nya instrumenten är inga isolerade faktorer, utan tar sig uttryck i en enorm produktivitetsökning inom de traditionella sektorerna.
När de tar sig uttryck i sätt att distribuera de mest elementära, enklaste varor, förvandlar detta hela ekonomin.
Det är denna förändring vi behöver och det är denna förändring vi nu är kapabla till, i och med den stora samordningen i Lissabon.
Därmed tränger sig ytterligare en fundering om Lissabon på.
Jag har känt en viss motsättning här, mellan vad Europa skall göra och vad de enskilda länderna skall göra.
Ni måste inse att detta är ett nätverk.
Lissabon är inte viktigt för att vissa saker skall genomföras på Europanivå.
Visst finns det viss större samordning av investeringar som måste göras på europeisk nivå, men större delen av dessa innovationer faller under nationella eller rent av lokala regeringars ansvar, om detta finns det ingen tvekan.
Styrkan ligger i det faktum att man genom att handla alla tillsammans ger systemets produktivitet en skjuts, en skjuts som inte skulle vara lika stor och ge den europeiska ekonomin ny vigör om de enskilda länderna hade handlat på egen hand.
Detta är det viktiga med dessa toppmöten.
Om man hittar ett sätt att sätta i gång ett gemensamt handlande flerfaldigas effektiviteten i det vi gör.
Detta är enligt mig det potentiellt stora med Lissabon.
Den andra aspekten, slutligen, är att man fortsätter att betona de mänskliga resurserna.
Även detta gäller för den gamla och den nya ekonomin.
Europa investerar fortfarande för litet i mänskliga resurser, och detta är ett enormt område där vi måste ta tillbaka förlorad terräng.
Målet att halvera antalet ungdomar mellan 18 och 24 år som inte går i skola eller yrkesutbildning tycker jag är ett realistiskt mål av oerhörd vikt.
Det står klart att detta är sättet att klara av de problem vi har haft under de senaste månaderna också i vissa stora länder i Europa, det vill säga bristen på unga tekniker och behovet att importera Internettekniker från tredje världen och liknande problem.
Detta visar klart att vi har ett hinder för utveckling som just består i vårt dåliga utnyttjande av vår mänskliga potential.
I Lissabon var det på detta de stora ansträngningarna i vårt politiska agerande koncentrerades, och så fick vi några övergripande beslut i Lissabon som är enormt viktiga, beslut som mobiliserar den allmänna opinionen men också vår fantasi.
Det har påmints om - vilket gläder mig, eftersom så få minns det - att man i Lissabon även talade om rörlighet för lärare och forskare.
Detta är en revolution på europeisk nivå.
Nu måste vi emellertid genomföra bestämmelser som ger lärare och forskare en verklig rörlighet.
Detta är någonting nytt som mognar fram i det europeiska intellektuella klimatet och som om det lyckas verkligen kommer att utgöra en stor förändring av den europeiska produktiviteten och mentaliteten.
Dessa är egentligen de övergripande beslut som jag tycker var viktiga i Lissabon.
Slutligen måste man ha litet tur, i den meningen att alla dessa nyheter kan omsättas i verkligheten om återhämtningen kommer.
Europa har ömkat sig själv på ett fruktansvärt sätt under de senaste tre åren: antingen tror vi på oss själva eller så kan vi inte göra detta, för det handlar inte bara om pengar.
Det handlar om att tro på sig själv.
I dag hade vi ett möte i kommissionen om prognoserna och jag måste säga att det finns någonting nytt i Europa sedan några månader tillbaka, vad beträffar sysselsättning, orderingång och beslut inom företagen.
Vi skulle verkligen kunna få en lång period av utveckling, mot bakgrund av den makroekonomiska stabilitet president Gama talade om.
Jag tycker att vi i Lissabon lade grunden för att kunna dra nytta av den: nu gäller det att vi handlar på ett sätt som står i överensstämmelse med denna grund.
(Applåder)
