# ID: svediakorp-gov398821
# author: Ferber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kära kolleger!
Det är alltid en upplevelse när Europaparlamentet informeras om resultaten från toppmötena, en upplevelse därför att om bara hälften av det som man regelbundet förkunnar för oss också verkligen skulle inträffa, om Europa redan hade uppnått de resultat som vi nu har fått oss presenterade som rådets ledande idé - bekämpning av arbetslösheten och placering av Europeiska unionen i toppen på världsmarknaden - så skulle detta redan vara en framgång.
Har rådet då inte lärt sig hur litet dess politiska löften är värda, om det efteråt inte omsätter någonting i handling utan under flera år blockerar småsaker i rådet?
Har rådet inte heller lärt sig att vi i Europa inte löser några problem bara genom att skjuta över dem på europeisk nivå?
Kan rådet egentligen så lätt smyga ifrån sitt ansvar i de enskilda medlemsstaterna?
Vi får som Europaparlament inte acceptera detta.
Den riktiga modellen för att på ett framgångsrikt sätt klara av utmaningarna med globaliseringen, är konkurrensen om den mest framgångsrika ekonomiska politiken, sysselsättnings-, forsknings-, utbildnings- och socialpolitiken, inte den europeiska likriktningen!
Vem, om inte Europa med sina skilda traditioner och kulturer, skulle här kunna finna ett svar, om vi låter ansvaret för att lösa problemen vara kvar där det hör hemma, nämligen på medlemsstaternas nivå?
Det är ingen mening med att definiera europeiska mål för den ekonomiska tillväxten, om vi inte på medlemsstaternas nivå undanröjer de barriärer som förhindrar tillväxten.
Det är ingen mening med att på europeisk nivå göra utbildningspolitiken enhetlig, om vi, när vi erkänner examina, fortfarande har otaliga problem med utformningen.
Inte heller önskemålet att ansluta alla skolor till Internet är någon europeisk fråga.
Det måste göras lokalt.
Som ledamot av budgetutskottet varnar jag också för att genomföra detta med medel ur den europeiska budgeten.
I Lissabon missade man den stora chansen att verkligen substantiellt förbättra något för medborgarna i Europa.
I stället formulerade man önskedrömmar, som aldrig kan kontrolleras och för vilka rådet är ansvarigt i medlemsstaterna, men inte på europeisk nivå.
Ett sådant Europa kommer människorna till slut att tacka nej till.
Det får vi inte tillåta.
