# ID: svediakorp-gov398812
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr Talman!
Låt mig säga till McMillan-Scott att ett spöke går runt Europa, den ekonomiska effektivitetens spöke och man frågar sig varför det fortfarande är så svårfångat, trots alla stora ansträngningar liberalismen har lagt ned på det.
Det är en fråga om strategi, verkligen.
Vilken är den strategi som vi skall använda för att lyckas med den där otroliga ekonomiska förvandlingen som man lovade oss vid mötet i Lissabon?
Det rör sig om en strategi som är radikal i sitt nyskapande.
Fram till i dag har alla de som har gett sig i kast med den europeiska ekonomins problem försökt lösa det inom den gamla ekonomins ramar.
Guterres slog fast att problemet i stort sett är omöjligt att lösa inom de ramarna, och i stället för att kämpa med den gamla ekonomins återvändsgränder, beslutade han sig för att kringgå dem.
Det är hans stora strategiska snilleblixt.
Han föreslår att Europa med full kraft skall kasta sig in i den nya ekonomin, i informationstekniken och telekommunikationen, i förhoppningen att den nya ekonomin, allt eftersom den växer, kommer att leda in den gamla på nya vägar.
Och det grundläggande exemplet är sysselsättningen.
I Europa finns det i dag 16 miljoner arbetslösa som vi inte kan sysselsätta.
På samma gång finns det i dag 800 000 högkvalificerade tjänster inom den nya ekonomin som inte kan tillsättas på grund av brist på kvalificerad personal.
Vissa säger att det nästa år kommer att finnas 1 600 000 sådana tjänster.
Om Europa inte snabbt lär sig sitt elektroniska abc, kommer de otillsatta tjänsterna att mångdubblas och ekonomin att gå i botten.
Och även om vi tillsätter de 800 000 tjänsterna, finns det fortfarande 15 miljoner arbetslösa kvar.
Vi verkar alltså inte ha löst något problem.
Men de nya teknikerna, i den grad vi stöder dem, bidrar till konkurrenskraft och lägre kostnader i alla sektorer.
I den grad också alla de andra sektorerna, tack vare påverkan från den nya ekonomin, blir mer produktiva, skapar även de arbetstillfällen.
Det är den enkla med geniala idén från mötet i Lissabon.
Frågan är om den kommer att fungera i praktiken.
Och frågan om den kommer att fungera i praktiken är beroende av om vi kommer att kunna ändra vår syn på de offentliga finanserna i Europa.
Vi i Europa har i alla dess år varit övertygade om att det inte är mödan värt att kasta bort skattebetalarnas pengar på investeringar i den gamla ekonomin.
Ur den uppfattningen härrör alla nollunderskott, stabilitetsplaner och liknande.
Det är diskutabelt i vilken utsträckning denna konservatism från Ekofins sida har varit helt befogad, men vi kan kanske i dag lämna den frågan bakom oss.
Kanske erbjuder oss mötet i Lissabon ett sätt att göra det, för om det skall vara möjligt att förverkliga målen från mötet, behövs det offentliga investeringar i den nya ekonomin.
Vi måste bygga informationsmotorvägarna, på vilka de privata företagen naturligtvis kan konstruera sin egna bilar och köra.
Det är emellertid bara medlemsstaterna, det offentliga, Europeiska unionen som kan bygga dessa motorvägar.
Och Lissabonmötets framgång hänger på om vi kommer att klara av att förena den offentliga ekonomin med den privata ekonomin på ett nydanande och skickligt sätt.
