# ID: svediakorp-gov398798
# author: Suominen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, rådets företrädare minister Gama, ordförande Prodi!
Toppmötet i Lissabon kan med fullt fog kallas historiskt till sitt politiska innehåll.
Vid mötet fastställdes unionens strategiska mål att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi vars tillväxt är stabil och som skapar fler och bättre arbetstillfällen.
Enbart målet gör dock inte mötet historiskt utan även det urval av metoder som mötet rekommenderar att unionen och medlemsstaterna skall använda för att uppnå målet.
Jag lånar ordförandens slutsatser: För det första, för att uppnå målet måste man framför allt förlita sig på den privata sektorn samt samarbetet mellan den privata och offentliga sektorn.
Detta är beroende av att tillgängliga marknadskrafter mobiliseras och av medlemsstaternas egna åtgärder.
Unionen fungerar som en katalysator i processen.
För det andra måste man sänka skatten på arbetskraft, i synnerhet inom branscher med relativt låga löner och lägre utbildning.
För det tredje måste man rikta om de offentliga utgifterna för att öka kapitaltillväxtens relativa betydelse såväl inom det fysiska som det mänskliga området.
För det fjärde måste man påskynda avregleringen bland annat inom gas-, el-, post- och trafikbranschen för att öka konkurrensen med målsättningen att uppnå en helt fungerande inre marknad även inom dessa branscher.
Jag har bara tagit upp några exempel för att konstatera att rådet för femton av Europeiska unionens länder, varav fjorton har socialistledda regeringar, helt har omfattat en center-högerorienterad ekonomisk och utvecklingspolitik där det i likhet med PPE-DE-gruppen på flera ställen infogar socialt ansvar.
När jag på min grupps vägnar konstaterar detta med tillfredsställelse gör jag det inte det minsta på ett hånfullt sätt, ty enligt vår mening är det centrala i politiken inte att hitta motsägelser utan att använda de rätta instrumenten för medborgarnas bästa.
I besluten från mötet i Lissabon var de den sociala marknadsekonomins instrument, och det var bra så.
Några varningens ord: huvudansvaret för att uppnå resultat ligger fortfarande hos medlemsstaterna vad gäller avregleringen av marknaden och utvecklingen av den elektroniska handeln i en för konsumenterna positiv riktning.
Jag frågar: Ligger det astronomiska priset på den nya generationens mobiltelefonirättigheter, som nu auktioneras i England, i framtida konsumenters intresse?
Nej.
Girigheten vid försäljningen straffar sig i form av höga systemkostnader och ett långsamt införande.
Jag tar detta exempel för att det är aktuellt och inte för att framhålla att Förenade kungariket gör någonting som strider mot besluten i Lissabon.
Ett andra varningens ord: Vi står inför en utvidgning.
Om vi nu trampar på gasen när det gäller e-Europe inom unionen, ökar vi då anpassningssvårigheterna för de länder som är på väg att ansluta sig till unionen?
Svaret kan givetvis inte bli: Låt oss inte accelerera utvecklingen mot unionens e-Europe.
Svaret blir en fråga: Kan den skisserade utvidgningen, ens i en relativt långsam form, och budgetekonomin enligt besluten i Agenda 2000 jämkas samman?
Måste man trots allt öka det strukturpolitiska stödet för att ansökarländerna inte skall halka allt mer efter i utvecklingen jämfört med den nuvarande unionen?
Bästa kolleger, ärade företrädare för rådet och kommissionen!
Jag vill avslutningsvis på PPE-DE-gruppens vägnar konstatera att vi har fullt förtroende för att ordförande Romano Prodi och hans kommission för sin del förmår att driva igenom besluten från Lissabon.
PPE-DE-gruppen och, som jag tror, hela parlamentet stöder konstruktiv kritik mot kommissionens arbete.
Eftersom den inre marknadens ofullkomlighet även i dag beror på att medlemsstaterna bromsar, är också genomförandet av enskilda beslut från Lissabon på institutionell nivå framför allt beroende av att medlemsstaterna under kommande år står bakom de högtidliga teserna från Lissabon även i handling.
