# ID: svediakorp-gov398788
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det 21: a seklet är kommunikationernas sekel.
Paradoxalt nog har det blivit vanligare att kontakta vänner eller kolleger på andra sidan jordklotet än att diskutera med sina närmaste grannar.
På Internets stora marknad har vissa funnit en väg till lättförtjänta pengar genom människors misär.
Omoraliska producenter och distributörer har bestämt sig för att uppfylla vissa personers avvikande lustar genom att sprida barnpornografiska dokument på Internet.
Ingen upprörs över att se ett stort antal prostituerade på gatorna kring denna byggnad eller över att se dem utställda i skyltfönster runtomkring i Bryssel.
Ingen protesterar när tobakshandlarna säljer - låt vara på översta hyllan - tidningar som förhärligar de allra värsta avvikelser, inklusive pedofiler.
Och ändå - som om allt detta inte hängde samman - upprörs kammaren i dag över barnpornografi.
Kravlösheten ger också här prov på sina skador: den mättar ett fåtals sinnesförvirring, men är en källa till olycka för många andra.
Det är därför nödvändigt att våra respektive staters polisiära och rättsliga myndigheter får medel att kämpa mot denna plåga som drabbar de allra svagaste ibland oss.
På det här området, som till sin natur är gränsöverskridande, kan det vara bra att Europeiska unionen ger sitt bidrag.
Men även om kampen måste föras inom ramen för ett internationellt samarbete är det också nödvändigt att den förs till vardags, genom att man slutar banalisera den här formen av verksamheter.
Som så ofta kommer man att svara mig att detta alltid har existerat och alltid kommer att existera.
Vilken fatalism ligger det inte i en sådan kommentar, vilken nonchalans, vilket förakt för de mänskliga villkoren.
Jag gläder mig åt att våra institutioner i dag har kommit till insikt om denna tragedi som tusentals barn i världen genomlever, även i våra länder, och att de har beslutat sig för att komma till rätta med det.
Jag är dock rädd att det sedvanliga fenomenet " två synsätt, två tillvägagångssätt " tömmer sådana åtgärder på deras betydelse, för vilken trovärdighet kan man känna för politiker som avgränsar kampen för mänsklig värdighet att gälla vissa och inte andra?
Barnen är självfallet i behov av ett särskilt skydd från vår sida, men i ett samhälle som har förlorat sina hållpunkter, vilka dessa än är, och som i den individuella frihetens namn lämnar de som farit illa i livet vid vägkanten, är det vår skyldighet att kämpa för att alla - barn och vuxna - skall kunna leva ett värdigt liv.
Jag hoppas, utan att fästa alltför stor tilltro till det, att det kommer en dag då det allmänna bästa återigen kommer att vara vår främsta angelägenhet, så att vi inte längre uppfyller de värsta frestelserna, utan de högst syftande ambitionerna.
Betänkande (A5-0091 / 2000) av Frahm:
