# ID: svediakorp-gov398783
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det förslag vi debatterar i dag syftar till att ändra direktiv 95 / 53 / EG för att få ett rättsligt instrument som är bättre anpassat till kraven på kontroll på djurfoderområdet.
Till följd av dioxinkrisen i maj 1999 framstod en anpassning av denna lagstiftning som nödvändig.
Kommissionen aviserade då ett lagstiftningsprogram med syftet att förbättra bestämmelserna om livsmedelssäkerhet.
Rådet och Europaparlamentet antog programmet, som omfattar en översyn av direktiv 95 / 53 / EG.
Vid den tidpunkten identifierades flera problem.
I samband med att kommissionen gjorde en kontroll kom det fram att krisen inte hade skötts väl, särskilt samordningen mellan de olika berörda myndigheterna hade varit dålig.
Information om dioxinsmittan överlämnades sent till kommissionen och åtgärder vidtagna på nationell nivå var inte tillräckliga.
För att kompensera dessa brister syftar förslaget till att kommissionens och medlemsstaternas experter skall få möjlighet att genomföra kontroller inte endast inom gemenskapen, utan också i tredje land, särskilt efter uppkomsten av ett fenomen som kan inverka negativt på djurfoder som saluförs i gemenskapen; att införa ett skyddssystem och ge kommissionen möjligheten att om nödvändigt skicka ut gemenskapens experter för att kontrollera att gemenskapens bestämmelser respekteras, och i förekommande fall vidta lämpliga åtgärder; att låta kommissionen anta specifika samordnade kontrollprogram - utöver de allmänna program som redan föreskrivs i direktiv 95 / 53 / EG - i händelse av en oväntad smitta som kan utgöra en överhängande och allvarlig risk för människors och djurs hälsa.
Den gemensamma ståndpunkten har inte införlivat en rätt för Europeiska kommissionen att i krissituationer vidta skyddsåtgärder som är anpassade till foderområdet.
Detta är givetvis mycket klandervärt, ja till och med oansvarigt!
Därför föreslår föredraganden att denna bestämmelse återinförs, vilket gläder mig, för utan den kan man inte garantera att konsumenterna skyddas i händelse av en kris på livsmedelsområdet.
Betänkande (A5-0072 / 2000) Lannoye:
.
(FR) Jag vill gratulera föredraganden till hans arbete om förslaget till ändring av 95 / 2 / EG.
Detta direktiv tillåter användning av vissa nya livsmedelstillsatser som för närvarande är förbjudna, men som nyligen har utvärderats av vetenskapliga livsmedelskommittén och bedömts vara lämpade för livsmedel.
Betänkandet uttrycker på ett bra sätt konsumenternas oro inför vågen av tillsatser och kemiska substanser i vardagliga livsmedelsprodukter.
Dessa har i grunden förändrats på grund av ändrad livsstil och ny teknik.
Den tid som ägnas åt matlagning har reducerats avsevärt.
Det gör att vi ofta äter halvfabrikat, som är praktiska men som inte riktigt motsvarar våra krav på smak och framför allt inte våra behov av vitaminer, mineralsalt ...
De industriellt tillverkade livsmedelsprodukter som når fram till våra tallrikar har ofta förädlats i stor utsträckning, vilket gör att smak, konsistens och färg går förlorade.
För att kompensera för dessa olägenheter tillsätter livsmedelskemisterna aromer, smaktillsatser, stärkelse, färgämnen, osv.
Eftersom kedjorna för livsmedelsdistribution har blivit allt längre blir det nödvändigt att använda konserveringsmedel och antioxidanter.
Detta framkallar givetvis en oro bland konsumenterna, som till följd av den senaste tidens livsmedelskriser har blivit alltmer angelägna om att få veta vad som ligger på deras tallrik!
För att bemöta dessa farhågor har Europeiska unionen försett sig med en synnerligen sammansatt lagstiftningsarsenal som syftar till att förebygga alla risker för konsumenten.
För att rättfärdiga en tillsats i en livsmedelsprodukt bör således tre kriterier uppfyllas, vilka kan tolkas tämligen fritt: Det tekniska behovet av en tillsats.
Detta behov fastställs givetvis av industrin, som framför allt argumenterar i termer av lägre produktionskostnader och erövring av nya marknader.
Detta kriterium väger för närvarande mycket tungt i vågskålen.
Betydelsen för konsumenten är ett ytterst vagt begrepp.
Har konsumenten verkligen lust att äta frukt eller grönsaker som kan ligga en månad i kylskåpet utan att ändra utseende?
Slutligen ofarligheten.
Innan ett ämne skall godkännas som livsmedelstillsats är ämnet i princip föremål för en toxikologisk bedömning.
Vanligen utför man många laboratorieförsök på djur för att fastställa om ämnet i fråga är oskadligt och i vilka mängder man kan inta det utan fara.
Många brister kvarstår!
Å ena sidan reagerar människan inte alltid som djuren; det är således alltid problematiskt att tillämpa resultaten av djurförsök direkt på människan.
Å andra sidan testar man hur varje enskilt ämne inverkar om det intas separat.
Men vår föda innehåller ofta en blandning av olika ämnen vars effekter man inte alltid känner till!
Försiktighetsprincipen bör tillämpas så strikt som möjligt när det gäller livsmedel!
Det tas inte tillräckligt stor hänsyn till den i kommissionens förslag!
Vi förväntar oss därför att kommissionen föreslår bestämmelser som i större utsträckning stärker konsumentskyddet, men som även främjar livsmedel med kvalitet!
Betänkande (A5-0090 / 2000) av Kirkhope:
