# ID: svediakorp-gov398769
# author: Bourlanges (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har inte för vana att vara en lätt, eftergiven och medgörlig motpart till kommissionen, det är kommissionen väl medveten om.
Trots det är det ingen svårighet för mig att i dag uttrycka mina farhågor angående förfarandet för ansvarsfrihet, på det sätt det har skötts.
Jag ifrågasätter inte resolutionens kompromiss som har förhandlats fram av föredraganden och de politiska grupperna.
I förhållande till föredragandens ursprungliga förslag har kompromissen tre påtagliga fördelar.
För det första överges den häftiga och aggressiva tonen i det ursprungliga förslaget till betänkande, en ton à la Kenneth Starr som jag inte tyckte passade kammaren.
Det var en ton som snarare var värdig kvällspressen och som under alla omständigheter inte bör prägla förbindelserna mellan en ansvarsfull institution som vår och en kommission som vi för några månader sedan uttryckte vårt förtroende för.
Ur den synvinkeln är förslaget bättre.
För det andra avstår man från det oberättigade ifrågasättandet av tjänstemän som har kunnat fatta mer eller mindre lämpliga beslut, men som inte på något sätt förtjänar att ställas vid skampålen och märkas med en sorts vanärans blomma i ett förfarande som inte står under rättslig kontroll.
För det tredje framför betänkandet frågor till kommissionen som den kan svara på inom rimliga tidsramar.
Därmed blir det möjligt att genomföra omröstningen om ansvarsfrihet inom en tid som stämmer överens med fördragets krav på oss.
Dessa är således de tre fördelarna.
Min oro får däremot näring av tre olika avsteg.
Det första avsteget: för närvarande glömmer vi vad förfarandet för ansvarsfrihet är.
Vi måste erinra oss att detta förfarande består i och endast skall bestå i att godkänna budgetårets räkenskaper och utgifternas regelmässighet, och inte i att företa en post-mortem och enformig uppgrävning av kadaver som sedan flera år ligger och multnar i de olika institutionernas garderober.
Det är paradoxalt och till och med märkligt att betänkandet i fråga handlar så litet om budgetåret 1998.
Det andra avsteget: det som består i att glömma motiveringen, att särskilja det från betänkandet.
Vi har å enda sidan ett klart och objektivt betänkande, utan tvekan enträget, men enträget med goda grunder, och å andra sidan en motivering som visserligen endast förpliktar föredraganden, men som pressen välkomnar som manna från himlen.
Vilken journalist vet att det endast är resolutionen som förpliktar plenarkammaren, medan motiveringen endast förpliktar föredraganden?
För oss är den därför en anledning till oro.
Tredje och sista anomalin: den åtskillnad som görs mellan parlamentets hantering av sina egna problem och parlamentets behandling av andras problem.
Dygden är inte en plikt med variabel geometri.
Vi tar en stor politisk risk genom att ge prov på en större eftergivenhet gentemot oss själva än andra.
Herr talman!
Jag tackar er för att ni låter mig avsluta, och jag skall bara påminna om en grundregel: " Seriemördare blir alltid tagna av polisen när de börjar begå fler brott ".
Vi fällde kommissionen för ett år sedan - det är dags för kammaren att hålla tillbaka sina mordiska instinkter.
(Applåder)
