# ID: svediakorp-gov398768
# author: Van Hulten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förra året ledde parlamentets vägran att bevilja ansvarsfrihet för budgetåret 1996 till Santer-kommissionens fall.
Parlamentet använde då sina befogenheter under mycket speciella förhållanden och på ett klokt sätt.
Nu har en kommission tillträtt som lagt fram ett ambitiöst reformprogram.
Förra året motarbetades parlamentet av kommissionen, men nu har det vuxit fram en bra arbetsrelation.
Naturligtvis måste parlamentet följa kommissionen med kritiska ögon.
Att använda förfarandet med beviljande av ansvarsfrihet som vapen i en partipolitiskt motiverad kamp håller däremot inte och leder dessutom på sikt till en urholkning av parlamentets inflytande.
Det första resolutionsförslaget från Stauner var i det avseendet obalanserat och onyanserat och verkade bara ha till syfte att skada den nya kommissionen.
Resolutionsförslaget innehöll allvarliga beskyllningar mot kommissionen, vilka dessutom inte hade något att göra med budgetåret 1998.
Under tiden har resolutionsförslaget ändrats rejält och nu föreslås ett uppskjutande av beslutet om beviljande av ansvarsfrihet.
Kommissionen får möjlighet att före den 15 maj svara på ett antal brådskande frågor och uppmaningar från parlamentet.
Jag vill gärna ta upp en punkt.
Det senaste året har det tydligt visat sig att kommissionens bestraffningsförfarande inte fungerar som det skall.
I flera fall vidtogs inga åtgärder eller ledde de inte till något resultat.
Förfarandet måste genomgå en genomgripande reform.
Kommissionen har också lagt fram sådana förslag i sin vitbok.
De här förslagen är emellertid inte tillräckligt långtgående.
Den oberoende expertkommittén har rekommenderat att låta en oberoende utomstående ingå i förfarandet, helst som ordförande för den disciplinära nämnden.
Parlamentet gav det förslaget sitt stöd i januari och gör det igen i detta resolutionsförslag.
Jag vill uppmana kommissionen att ompröva sin ståndpunkt.
De senaste veckorna det i media förekommit utförlig rapportering om Europaparlamentets egna finanser.
Kollega Kuhne har utarbetat ett betänkande i det ämnet som jag verkligen gratulerar honom för.
Kuhne har inte låtit sig förledas att under påtryckning från ibland mycket hetsiga publikationer ändra sitt balanserade handlingssätt.
I Kuhnebetänkandet föreslås beviljande av ansvarsfrihet för parlamentet men under ett antal tydliga villkor.
Parlamentets kontrakt förväntas till exempel i fortsättningen till den allra största delen tilldelas genom öppet förfarande.
Dessutom skall parlamentet ange när den reformprocess som inletts i kommissionen skall börja införas i parlamentet.
Ett av de viktigaste förslagen är att skilja på revisionen och finansiella kontrollfunktioner.
Kommissionen har redan angivit att den kommer att lägga fram förslag angående detta före sommaruppehållet.
Jag anser att en sådan åtskillnad även måste göras inom parlamentet.
Så snabbt som möjligt bör en oberoende revisionsavdelning inrättas i parlamentet, vilken skall ha till uppgift att kontrollera ändamålsenligheten i parlamentets användning av offentliga medel.
En sådan avdelning bör årligen, eller oftare om det behövs, lägga fram rekommendationer angående arbetssättet på parlamentets avdelningar.
Först när parlamentet fått ordning på sin egen ekonomiska hushållning är det riktigt trovärdigt när det bedömer och ibland fördömer kommissionen och medlemsstaterna.
