# ID: svediakorp-gov398765
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
I vår kollega Gabriele Stauners betänkande har jag tagit på mig ansvaret för den del som handlar om den interna politiken, forskningsområdet.
Jag var mycket väl medveten om betydelsen.
Men det gick inte att förutse att det vid omröstningen om hela betänkandet än en gång skulle uppstå nästan samma tumult som vid förvägrandet av ansvarsfrihet för 1996.
När jag hänvisar till de delar som handlar om forskningen, talar jag också om det som då och då nedsättande betecknas som gamla fall.
Gamla fall betyder dock inte samma sak som avfall, utan är en gammal börda som kommissionen äntligen måste befria oss från.
Revisionsrätten har på forskningsområdet påpekat en mängd brister under 1998.
Den anmärkte på antedateringen av kontrakt liksom en totalt sett stor felprocent vid granskningen av betalningar, på grund av inkorrekta kostnadsredovisningar respektive kostnadsuppgifter, en felprocent som kommissionen kanske inte är 100-procentigt ansvarig för, men åtminstone 90-procentigt.
Hit räknas de just nämnda gamla fallen, exempelvis fallet med gästforskaren B liksom hur hans avtal slöts.
Hit räknas också den interna revisionsberättelsen från den dåvarande forskningskommissionären Cressons område.
Denna rapport låg i en skrivbordslåda fram till slutet av 1999 / början av 2000.
Samtidigt inträffade den s.k. europeiska nukleära affären.
Vem kan då förvånas över att det fortfarande i slutet av 1999 konstateras ett samband mellan styrekonomens skrivbordslåda och det omkringirrande plutoniumet?
Vi var nöjda med en del förklaringar som kommissionen gav till dessa händelser.
Av många samtal, det säger jag gärna, med pålitliga tjänstemän från kommissionen har jag fått det intrycket att man absolut är beredd att göra korrigeringar.
Det är vi också.
Men fel har begåtts, och granskningen utfördes lika hövligt som den skulle ha gjorts av en auktoriserad revisor som besöker företaget.
Men det är revisionsrätten som har gjort granskningen, en instans som inte har något som helst personligt intresse i saken.
Då tjänar det inget till att bagatellisera felen.
När föredraganden i dag trots allt anser att dessa fall inte har lösts på ett bra sätt, ansluter jag mig fullt och förbehållslöst till hennes åsikt, vilket också budgetkontrollutskottet gör, med endast en röst emot.
Jag har ett förslag till kommissionen.
Ge oss ofördröjligen uttömmande svar, som står sig inför allmänheten.
På så sätt kan var och en göra sig en sann bild.
Frågor kan göra ont.
Frågorna ställdes från vår sida eftersom misstroende och kritik har brett ut sig efter att det inte beviljades någon ansvarsfrihet för 1996.
Men det som är avgörande är de resultat som presenteras den 15 maj.
