# ID: svediakorp-gov398757
# author: Van der Laan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europaparlamentets viktigaste uppgift är och förblir att återupprätta de europeiska medborgarnas förtroende för det europeiska projektet.
Vårt starkaste vapen i det sammanhanget är beviljandet av ansvarsfrihet.
Därför stöder den liberaldemokratiska gruppen det föreslagna uppskjutandet av beviljande tills kommissionen uppfyllt våra konkreta villkor.
På det sättet behåller vi trycket och kan vi genomföra verkliga reformer.
Tyvärr följde rådet inte heller i år parlamentets förebild och beviljade ansvarsfrihet för år 1998 som ingenting.
Det är extra synd eftersom de nationella regeringarna är ansvariga för 80 procent av de europeiska utbetalningarna och alltså även för motsvarande del av oegentligheterna.
Det börjar nu verkligen bli dags att rådet följer vårt exempel och rannsakar sitt eget samvete.
Att våra resolutioner angående ansvarsfrihet fungerar visar sig i de reformer som kommissionen nu genomfört.
Jag skall ge ett aktuellt exempel.
Genom våra påtryckningar har Europeiska kommissionen gjort en första ansträngning att drastiskt reformera utrikespolitiken.
Jag vill därför inte heller undanhålla er min första reaktion.
Planerna för att ändra den så kallade project cycle och även ombildandet av SCR till en europeisk byrå är ett gott steg.
Jag saknar dock fortfarande den verkligt politiska prioritering som vi behöver för att använda våra mycket begränsade medel.
Uppmärksamheten kring beviljandet av ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen är överväldigande men jag tycker att samma förfarande för Europaparlamentet borde få minst lika mycket uppmärksamhet.
Inom Europeiska kommissionen har ett dramatiskt reformprogram inletts efter våra påtryckningar.
Tyvärr har det ännu inte visat sig möjligt att vidta samma drastiska åtgärder i den här kammaren.
Kuhnebetänkandet är det första betänkande från parlamentet i vilket ansvarsfriheten tas på allvar.
Inte bara har Kuhne på alla områden lyckats sätta fingret på en känslig punkt utan konkreta deadlines har avtalats också.
På den grunden skall parlamentet bedömas och för det här arbetet förtjänar han vår uppriktiga uppskattning.
Vissa säger att Europaparlamentet borde dömas efter samma stränga mått som Europeiska kommissionen.
Det håller jag inte med om.
Jag tycker att vi måste lägga ribban ännu högre för oss själva.
Vi är kontrollinstansen.
Vi har ett direkt band med medborgarna.
Vi är huvudansvariga för att återupprätta förtroendet för det europeiska projektet.
Därför räcker det inte att jämföra oss med de icke-folkvalda tjänstemännen i kommissionen.
Vi borde befinna oss långt före dem, men tyvärr är det alls inte så.
Ansvaret för parlamentets dåliga framtoning vill jag här med tydlighet lägga hos dem som alltid varit i majoritet.
De två stora partierna är ansvariga för den atmosfär av svågerpolitik och inbördes avtal som genomsyrar detta hus.
Även de mindre partier som hanterat partifinansieringen på ett slarvigt sätt har dock försatt oss alla i en dålig dager.
Kuhnebetänkandet kommer att bli ett viktigt vapen som kan användas av de reformvänliga här i parlamentet.
Frågan är nu bara om det kommer att antas.
Det finns nämligen risk för att vi, om vi beviljar oss själva ansvarsfrihet utan att göra det för kommissionen, på det sättet gör betänkandet kraftlöst och det är just det vi inte vill göra.
Det måste vi tänka över riktigt noga så att vi verkligen kan återvinna medborgarnas förtroende.
