# ID: svediakorp-gov398755
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För ett par år sedan brukade ansvarsfriheten debatteras på ett rutinmässigt sätt och verkligen inte på tisdagsmorgnar.
Nu har vi dock mycket större befogenheter att diskutera detta ämne och under de senaste åren har man kommit till insikt om att ansvarsfriheten är en mycket viktig del i Europeiska unionens liv.
Artikel 276.2 i EG-fördraget föreskriver att kommissionen för parlamentet skall framlägga alla nödvändiga uppgifter om verkställigheten av utgifterna och hur de finansiella kontrollsystemen fungerar.
Artikel 276.3 i fördraget föreskriver att kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter parlamentets iakttagelser beträffande verkställigheten av utgifterna.
Det bör därför inte vara någon överraskning för utomstående iakttagare, eller för dem som finns inom systemet, att sedan parlamentet har fått mer auktoritet att garantera institutionernas ansvarsskyldighet, så kommer det inte längre hålla tillgodo med uteblivna svar på frågor som ställts, hur långt tillbaka i tiden de än går.
Jag lyckönskar alla föredragande inför beviljandena om ansvarsfrihet denna morgon.
Jag har ett par kommentarer beträffande Kuhnes och Stauners betänkanden.
Först beträffande frågan om parlamentets ansvarsfrihet.
Det har skett betydande framsteg på en rad obesvarade frågor, men det är tydligt från Kuhnes betänkande i dag att det fortfarande finns en rad andra frågor som måste klargöras: frågan om anbudsinfordringar; frågan om finansieringsplanen för byggnaderna; frågan om en säkerhetstjänst för denna kammare och inte minst frågan om personalpolitiken, som tas upp i punkt 15 i Kuhnes betänkande.
Här slår den fast, och jag citerar, att den: " beklagar att dessa mål indirekt gav intryck av att det förekommer favorisering vid tillsättningen av höga tjänster inom parlamentets förvaltning ".
Om man ser till sammanhanget i detta betänkande inser man att det måste bedömas utifrån sina egna förtjänster.
Om man till detta lägger revisionsrättens rapport om de politiska gruppernas sätt att fungera, så har vi i vår politiska grupp kommit till slutsatsen att vi måste skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet på grund av frågans särskilda beskaffenhet.
Detta handlar inte om att öppna champagneflaskor mellan Strasbourg och Bryssel, det är helt ovidkommande om jag skall uttrycka mig hövligt.
Detta handlar inte om överensstämmelser, utan om substans.
Vad beträffar ändringsförslagets antagbarhet, vill jag fästa parlamentsorganens och er, herr talman, uppmärksamhet på det faktum att bilaga V i vår arbetsordning inte tillämpas på parlamentets ansvarsfrihet, utan gäller kommissionens ansvarsfrihet, varför våra ändringsförslag bör anses som tillåtliga.
För det andra vill jag övergå till Stauners utmärkta betänkande och motiveringen.
Det är synd att Morgan inte längre är här i kammaren, ty jag uppfattade att hon sade att man inte kan överlåta beviljandet av ansvarsfrihet till systemet endast; det är en fråga om tillgång till uppgifter, så att vi som parlament kan bevilja ansvarsfrihet.
Man kan be om tillgång till uppgifter, men om man inte får den, så måste man anta en viss stränghet och skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet.
Motiveringen ställer mycket tydligt upp skälen för att göra på det sättet.
Det här handlar om två saker.
Det första är tillgången till uppgifter.
Vi har i nuläget inget ramöverenskommelse mellan kommissionen och parlamentet - denna fråga har fortfarande lämnats olöst inom sammanhanget för bilaga III.
Varför?
Därför att parlamentet och kommissionen inte kan komma överens om vilken tillgång vi har till uppgifterna.
Man får intrycket att vi släpar benen efter oss, men faktum är att vi inte fått fullständiga svar på de frågor Bösch och Blak ställt.
Parlamentet får inte de svar det kräver.
Det andra är frågan om det disciplinära förfarandet.
Det är ett godtyckligt förfarande.
Det verkar som om höga tjänstemän går fria och att f. d. parlamentariker som arbetar i kommissionens organ, flyttas ned utan klara skäl och i strid med tillgänglig information.
Jag tänker i synnerhet på Zavvos fall.
Därför skall vi som parlament se till vart och ett av dessa fall som de nu ser ut.
Min grupp är för ett uppskjutande av ansvarsfrihet både för kommissionen och parlamentet ända till dess att alla uppgifter är tillgängliga för oss.
