# ID: svediakorp-gov398751
# author: Seppänen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska unionen har ingen moralisk auktoritet.
Detta är särskilt problematiskt när det gäller finansiella frågor.
Parlamentet skulle kunna ha en sådan, men viljan finns där, vilket framgår av de betänkanden som nu är under behandling.
Men parlamentet saknar trovärdighet i den här frågan.
För att bevara sin egen oförvitlighet måste parlamentet skyndsamt godkänna stadgan för ledamöterna.
Parlamentet måste utreda de politiska gruppernas missbruk av medel.
Vår grupp accepterar inte att partistöd bestående av skattebetalarnas pengar används för att skyla över dessa oegentligheter.
Parlamentet måste utreda sin egen slappa övervakning i de frågor där parlamentets egendom försvinner till ett värde av flera miljoner euro.
Jag kan inte riktigt förstå varför parlamentet skulle bevilja ansvarsfrihet för sin egen verksamhet just nu när Europeiska gemenskapernas revisionsrätts rapport om finansiella och ekonomiska frågor 1998 är på väg att färdigställas och offentliggöras.
Jag påminner om hur svårt det var i Europaparlamentet att lyfta fram oegentligheterna i kommissionens räkenskaper för 1996.
Jag påminner om hur i synnerhet socialdemokraterna försvarade Santers komission och hur vi var tvungna att samla ledamöters namnunderskrifter för att kunna behandla frågan om misstroendevotum.
De parlamentsledamöter som samlade dessa namnunderskrifter hade uppenbarligen rätt.
Räkenskaperna och uppgifterna för år 1998 bekräftar de tidigare slutsatserna: det ser ut som att Santers kommission accepterade en sådan budgetdisciplin som gjorde det möjligt att begå oegentligheter.
Kommissionens ledamöter har i många fall inte själva gjort sig skyldiga till att sträva efter egen vinning, men det finns tjänstemän som gjort det och tjänstemännen sitter kvar på sina gamla tjänster, och det är den här kommissionen som måste tukta dessa tjänstemän.
Bakom dem står ett femtiotal fackliga ombudsmän, avlönade av EU, som försvarar dessa människor som gjort sig skyldiga till oegentligheter; de utgör hemvärnet för tjänstemän som uppfört sig på ett ohederligt sätt.
Majoriteten av EU: s tjänstemän är flitiga och hederliga människor.
I detta fall måste man öka kontrollen, och den uppgiften kunde inte Santers kommission klara av.
Det ser ut som om inte heller Romano Prodis kommission i detta hänseende har påbörjat sitt arbete på ett bra sätt, och i synnerhet kommissionens ordförande har gjort uttalanden som tyder på att offentligheten och öppenheten inte står särskilt högt i kurs hos den här kommissionen.
Det är ändå motiverat och en riktig åtgärd i den här situationen att skjuta upp beslutet om beviljande av ansvarsfrihet.
Vi vill ge kommissionen en chans att bättra sig och visa att den kan sköta den uppgift som den fått ärva efter den förra kommissionen.
