# ID: svediakorp-gov398745
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 890
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger, högt ärade fru Schreyer, käre herr Fischler!
Jag vill ta det viktigaste först: Att vi skjuter upp beviljandet av ansvarsfriheten är inte lika med att vi vägrar bevilja den, som det alltid helt felaktigt påståtts.
Å andra sidan är beviljandet av ansvarsfrihet en allvarlig procedur som är behäftad med följder, ty kontrollinstansen övertar därigenom ansvaret för att alla aktiviteter och ekonomiska åtgärder har genomförts på rätt sätt av dem som kontrolleras, både på det rättsliga, ekonomiska och politiska området.
Detta parlaments ansvar gentemot de europeiska medborgarna och skattebetalarna är av stor vikt.
Därför kan beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionens förvaltning inte bagatelliseras till ett årligt, snarast tröttsamt obligatoriskt förfarande, och jag beklagar att kommissionens ordförande inte kan vara närvarande i dag.
Snarare krävs det en noggrann granskning med hjälp av vittnesmål från alla tillförlitliga informationskällor och en samvetsgrann bedömning av resultaten.
Det har vi gjort under de gångna veckorna i budgetkontrollutskottet.
Föredraganden Stauner liksom föredragandena av de övriga betänkandena om ansvarsfrihet och författarna till arbetsdokumenten, som jag gratulerar till deras arbete, har i första hand stött sig på revisionsrättens årsrapport och särskilda rapport, men också på de svar som lämnats av kommissionen.
Källorna till den information och de dokument vi behövde från kommissionen porlade å andra sidan bara sparsamt eller inte alls, trots många dokument, tyvärr utan klara uttalanden i de frågor som ställts.
Om då kommissionen i ett besvärsbrev kritiserade budgetkontrollutskottets ledamöters frågeformulär och arbetsdokument, så visar det sig att något inte stämmer i informationsflödet mellan kontrollören och den som kontrolleras.
Detta måste snarast rättas till.
Vi arbetar på det.
Schreyer har också nämnt det här.
Men jag varnar kommissionen för att åter ramla in i samma fälla som sin föregångare.
Enligt artikel 276 i fördraget har parlamentet, och därmed det utskott som den ger uppdraget till, rätt att få all information och alla dokument det behöver och begär för att kunna förbereda beviljandet av ansvarsfrihet.
Till detta räknas också slutförandet av de gamla fallen.
Föredraganden nämner fyra exempel.
Det torde finnas fler fall på listan, som kommissionen tyvärr fortfarande inte har förmedlat till oss - trots att tidpunkten i ansvarsfriheten för 1997 sattes till mars 2000.
Även här missförstår kommissionen vårt grundläggande önskemål.
Föredraganden och budgetkontrollutskottet håller inte på något sätt den nuvarande kommissionen ansvarig för de beklagliga missförhållandena under de gångna åren.
Det räcker emellertid inte med att den förra kommissionen trädde tillbaka.
Tvärtom kände den nya kommissionen redan innan den tillträdde sitt ämbete väl till alla utestående anklagelser och åtog sig att agera öppet och ta över ansvaret.
Detta betyder i mina ögon att den fullständigt måste klara upp de gamla fallen och - där så krävs - överlämna dem till domstolarna.
Att dölja något, eller rent av sopa det under mattan, är inte någon lösning.
Lösningen ligger snarare i att man är beredd att dra konsekvenserna av de beklagliga händelserna, så att något sådant inte kan upprepas i framtiden.
Den sträcker sig alltifrån noggranna arkiveringsföreskrifter, så att dokument inte helt enkelt försvinner, ända till en grundläggande reform av det disciplinära förfarandet och mycket annat.
Detta lyser också igenom i den av Kinnock framlagda vitboken om reform av kommissionen.
I Stauners betänkande listas våra kortfristiga krav beträffande sådana konsekvenser, som vi alla anser vara möjliga att genomföra till den bestämda tidpunkten.
Utskottet har diskuterat detta vid flera sammanträden och slutligen röstat för det, med en röst emot.
Här skall man särskilt tacka föredraganden å ena sidan för hennes ärlighet, och å andra sidan för hennes stora beredvillighet att göra kompromisser.
Ett av de viktigaste målen, som vi anser att kommissionen måste uppnå, är att minska felprocenten beträffande betalningarna som fortfarande ligger över 5 procent.
Jag är mycket väl medveten om att ni, fru Schreyer, har lagt fram en handlingsplan.
Men felprocenten har varit lika hög under fem års tid.
Detta måste vi diskutera.
Men vi vet också att de flesta felen begås i medlemsstaterna, och vi är som utskott gärna beredda att också här tala med er.
Dessutom är kommissionen i våra ögon och i enlighet med fördraget ansvarig för genomförandet av hela budgeten.
Ursäkter och löften hjälper inte längre.
Vi behöver klara bevis på en förbättring.
Sammantaget blir facit för mig att vi behöver en stark, handlingskraftig kommission, som arbetar öppet tillsammans med parlamentet och ställer all nödvändig och begärd information till förfogande.
Om vi nu för att påskynda detta sätter press på det genom att vi skjuter upp beviljandet av ansvarsfriheten, så innebär detta en konstruktiv press.
Ty kommissionen har därigenom fått möjlighet att snarast undanröja brister som har sin orsak i långsamhet, tröghet eller ovilja, så att parlamentet snarast - och, hoppas jag, redan före sommaruppehållet - kan medge ansvarsfrihet för 1998.
Jag anser att kommissionens ordförande Prodi här kraftfullt bör se till att hans personal bidrar till att öppenheten i Europa kommer ett gott stycke på väg.
