# ID: svediakorp-gov398737
# author: Casaca (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack vare Amsterdamfördraget stärktes i hög grad skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom att Maastrichtfördragets bestämmelser omarbetades och förankrades i en ny artikel 280.
Bortsett från den princip som introducerades med Maastricht, enligt vilken medlemsländerna är förpliktade att vidta samma åtgärder som när man bekämpar skadliga bedrägerier mot egna ekonomiska intressen, förde Amsterdam med sig två nya aspekter: Europaparlamentet fick rätt till medbeslutande, skyddet för gemenskapens ekonomiska intressen skall vara effektivt och likvärdigt.
Amsterdamfördragets ikraftträdande innebär följaktligen att principen om medborgarnas jämlikhet skall tillämpas, och att alla handlingar inför lagen skall betraktas som likvärdiga när det gäller skyddet för ekonomiska intressen.
Herr talman, vi står nu inför en utvärdering av den första förebyggande lagstiftningen mot bedrägeri och andra oegentligheter efter Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Det gäller att ändra de lagar som var ämnade att förebygga bedrägeri och andra oegentligheter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den gemensamma jordbrukspolitiken kom att stå för 87 procent av gemenskapsbudgeten 1970, under de senaste tre årtiondena har siffran dock sjunkit och upptar numera cirka 45 procent av gemenskapsbudgeten.
Därför är det fullt förståeligt att den förebyggande lagstiftningen och bedrägeribekämpandet har utvecklats på egen hand inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken i stället för att följa allmänna regler tillämpliga på hela budgeten.
Tills för några år sedan bekämpades bedrägerier inom jordbruket av generaldirektoratet för jordbruk i stället för den avdelning som borde ha haft hand om det, UCLAF.
I dag, när Amsterdamfördraget är i kraft, är detta inte längre godtagbart.
Vi kan inte låta gemenskapens ekonomiska intressen fortsätta att skyddas av en lösryckt, fragmentarisk och motsägelsefull lagstiftning, en lagstiftning där angrepp mot gemenskapens ekonomiska intressen hanteras beroende på vilka konkreta kostnader som åsyftas i stället för att följa rättviseprinciper.
För att skydda våra ekonomiska intressen så måste vi se till att ta bort de ogenomträngliga fack som finns mellan gemenskapskostnadernas kapitel och se till att man använder sig av samma vikt och mått inom varje område.
Att reformera kommissionen kan inte längre bara gå ut på att recitera urholkade klichéer och föra en metafysisk diskussion om för- och nackdelar vad gäller kontrollmodeller ex ante och ex post samt om decentralisering, i stället för att beslutsamt göra slut på byråkratiska förläningar och girlander.
Därför uppmanar vi kammaren att begära att den rättsliga grunden i artikel 37 i den förebyggande lagstiftningen mot bedrägerier och andra oegentligheter flyttas till artikel 280.
På samma sätt som kommissionen och alla europeiska institutioner har fått acceptera och förstå att bedrägeribekämpandet måste vara effektivt och likvärdigt, och att detta ingår i OLAF: s behörighet, så måste kommissionen acceptera att den förebyggande lagstiftningen mot bedrägerier och andra oegentligheter också måste vara effektiv och likvärdig i enlighet med Amsterdamfördraget.
Vi är övertygade om att kommissionen till slut kommer att acceptera den principen.
