# ID: svediakorp-gov398733
# author: Stauner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Nolltolerans i fråga om bedrägerier och andra former av olämpligt uppträdande är en förutsättning för att man skall återvinna förtroendet för den europeiska offentliga tjänsten - så säger kommissionens vice ordförande, Kinnock, som är ansvarig för kommissionens reform, i kommissionens samrådsdokument av den 18 januari i år.
Med denna insikt och det sublima anspråket att inte upprepa tidigare synder - när allt kommer omkring föll den förra kommissionen för knappt ett år sedan på grund av bedrägerier och oriktigheter - tillträdde Prodis kommission i september.
Det är detta anspråk och den självklara plikten att som fördragens väktare garantera deras giltighet gentemot tredje part i den egna kammaren som kommissionen måste bedömas efter.
Med tillämpning av denna måttstock har budgetkontrollutskottet som ansvarigt utskott kommit fram till beslutet att rekommendera att man skjuter upp beviljandet av ansvarsfrihet till den 15 maj 2000 och begär 17 åtgärder av kommissionen.
Dessa åtgärder rör i huvudsak fyra områden, där vi väntar på ett klargörande respektive på den mångomtalade nystarten.
För det första: Den av revisionsrätten under många år fastslagna felkvoten om mer än 5 procent måste sänkas betydligt fram till år 2001 och en positiv tillförlitlighetsförklaring måste uppnås till år 2003.
För det andra: De särskilt iögonenfallande bedrägerierna och oriktigheterna i samband med Fléchard, ECHO, Med och avtalen beträffande gästforskare måste klargöras fullständigt, och sanktioneras.
För det tredje: Parlamentet måste få obehindrad tillgång till information och dokument för sin kontrollverksamhet, vilket krävdes redan i beslutet om ansvarsfrihet för 1997.
För det fjärde: Information skall ges om de hithörande disciplinära förfarandena och en grundläggande reform skall genomföras.
Utskottet har inte gjort det enkelt för sig med detta beslut, men antog till slut med stor majoritet, nämligen med 19 röster mot en, det nu framlagda förslaget.
Att detta förslag kom till stånd som en kompromiss mellan de fyra stora grupperna visar tydligt att man i parlamentet i denna så viktiga fråga arbetar i samma riktning och visar på nya vägar bortom gruppgränserna och de eventuella nationella intressena och den nationella egoismen.
Det borde kommissionen ta efter, så att den förblir trovärdig vid hanteringen av de europeiska medborgarnas skattepengar och i det demokratiska umgänget med Europas folkvalda representation.
Funktionsdugligheten och integriteten i det europeiska förvaltningsorganets kommission, speciellt mot bakgrund av EU: s utvidgning, ligger mig särskilt varmt om hjärtat, ty denna kommission måste ha händerna fria för uppgiften att utforma politiken, och får inte sitta fast i tidsödande och nervpåfrestande kampanjer för att rättfärdiga sig.
Parlamentet tar allvarligt på den kontrollfunktion det fått sig anvisad i de europeiska fördragen.
Alla i resolutionen påpekade bedrägerier och oriktigheter relaterar direkt till budgetåret 1998, även om de delvis går långt tillbaka i tiden.
Alla krävda åtgärder kan uppfyllas inom den satta tidsfristen.
Alla fallen är mogna för beslut.
Det är klart att den nya kommissionen, även om inte alla ledamöter är nya, inte direkt kan ställas till svars för de nämnda fallen.
Men den är absolut ansvarig för hur man hanterar dessa gamla bördor, ty det är bara genom en skoningslös och fullständig bearbetning av dessa fall som kommissionen kan särskiljas från sin föregångare.
Kommissionen bör dessutom också noga granska hur den behandlar sina medarbetare, och där kan jag bara uttrycka min absoluta högaktning för dess civilkurage när det gäller att ta itu med oriktigheterna.
Trots otaliga mångordiga aviseringar kan man ännu inte konstatera någon verklig nystart.
Kommissionär Kinnocks åtminstone med tanke på sin omfattning tungt vägande reformdokument sätter i gång alla larmklockor just när det gäller finanskontrollen.
En decentralisering får faktiskt inte leda till att den interna finanskontrollen avskaffas helt.
Man bör snarare se till att reformen koncentreras till det som är väsentligt, och där gäller fortfarande principen att kvalitet är viktigare än kvantitet.
Mitt facit: Vi har växlat tillräckligt många ord, låt mig nu äntligen också se någon handling.
Medan ni svarvar till komplimanger skulle något nyttigt kunna göras.
Ni ser att den gamle gode Goethe fann de rätta orden också för detta.
I den bemärkelsen ser jag resolutionsförslaget som en chans för kommissionen att rättfärdiga det förtroende som parlamentet gav kommissionen och dess ordförande vid utnämningen i september förra året, och som det upprepat vid beslutet om ansvarsfrihet för budgetåret 1997.
Förslaget skall också tydligt visa kommissionens ordförande, som tyvärr inte är närvarande, på det stöd han har från parlamentet, varken mer eller mindre.
Jag vill säga till ordföranden: Utnyttja denna möjlighet, och använd er, om så behövs, av era befogenheter att utfärda direktiv!
