# ID: svediakorp-gov398713
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,278
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Lannoye för hans betänkande om kommissionens förslag om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 95 / 2 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel.
Kommissionen anser att direktiv 95 / 2 behöver anpassas, mot bakgrund av den senaste tidens tekniska och vetenskapliga utveckling.
Vårt förslag grundar sig på tre huvudprinciper.
Att godkända tillsatser är säkra och inte utgör någon risk för folkhälsan.
Att säkerhetsfrågor bedöms av Vetenskapliga livsmedelskommittén.
Att livsmedelstillsatser bara godkänns om det bevisas att det finns ett tekniskt behov av dem samt att konsumenterna inte vilseleds och kommer att vinna på att ha ett urval nya produkter av högre kvalitet att välja från.
Flera av de tillsatser som nu föreslås för användning har varit tillfälligt godkända av vissa medlemsstater.
Förutsatt att Vetenskapliga livsmedelskommitténs åsikter respekteras, att det tekniska behovet är bevisat och att konsumenterna inte vilseleds, bör gemenskapslagstiftningen erkänna medlemsstaternas erfarenheter beträffande användningen av dessa tillsatser.
Av dessa skäl kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 3, 4 och 5.
I de framlagda ändringsförslagen tas inte tillräcklig hänsyn till Vetenskapliga livsmedelskommitténs åsikter och till det tekniska behov som finns i vissa medlemsstater.
Om dessa ändringsförslag antogs, skulle i vissa medlemsstater ett antal fullkomligt säkra livsmedel försvinna från matvaruaffärernas hyllor.
Vad beträffar det första ändringsförslaget, är tillämpningen av försiktighetsprincipen inte lämplig, vilket har påpekats av ett antal talare denna kväll.
Säkerheten hos de livsmedelstillsatser som vi diskuterar har bedömts av Vetenskapliga livsmedelskommittén.
Detta är den grund på vilken gemenskapens lagstiftare har godkänt användningen av tillsatser tidigare, och det är den grund på vilken kommissionen nu föreslår att nya livsmedelstillsatser skall godkännas.
Därför är kommissionen inte positiv till det första ändringsförslaget.
Kommissionen anser inte att ändringsförslagen 2 och 6 är nödvändiga eller lämpliga med avseende på detta direktiv.
Kommissionen står bakom detta direktiv på grundval av de väletablerade kriterierna att tillsatserna i fråga är säkra efter att de har bedömts av Vetenskapliga livsmedelskommittén, att det finns ett tekniskt behov samt att konsumenterna inte vilseleds och kommer att vinna på att kunna välja bland ett större urval produkter av högre kvalitet.
Jag personligen anser emellertid att ett sådant ändringsförslag skulle kunna vara lämpligt i ramdirektiv 89 / 107 av den 21 december 1998, och den handlingen hänvisas till i bilagan till vitboken, i punkt 42.
Det är Whiteheads ändringsförslag angående nummer 2 som har gett mig tillfälle att fundera över just denna aspekt och huruvida det finns ett behov av att höja normen på detta område på ett särskilt sätt.
Jag har kommit till den slutsatsen att han har rätt och att vissa ansträngningar bör göras för att ta itu med detta.
Men jag tror att det antagligen är bäst att göra det i ramdirektivet, snarare än i detta direktiv.
Det skulle ge en mer allmän tillämpning och göra att de mål som vi alla vill uppnå för konsumenterna skulle uppnås.
Så när det är dags att ändra det direktivet, d.v.s.
89 / 107, kommer jag allvarligt att överväga det förslaget och det ändringsförslag som har lagts fram av Whitehead.
Det finns ett antal enskilda punkter som har nämnts.
Jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på dessa och se om jag kan svara på de frågor som har ställts.
För det första, angående natriumalginat, har ett antal talare sagt att detta förslag skulle medföra att konsumenterna vilseleds, eftersom ämnet används i syfte att hålla morötterna färska.
Det är egentligen inte en riktig analys av syftet med denna tillsats.
Morötterna förpackas i förväg och förses då med etikett, och konsumenten vet följaktligen att en tillsats har använts.
Tillsatsen används som ett stärkelsemedel, snarare än för att få livsmedlet att se färskare ut, eller ge sken av att vara det, än vad det i själva verket är.
Tillsatsen är därför, under dessa omständigheter, motiverad.
Lannoye nämnde tillämpningen av försiktighetsprincipen.
Jag har redan tagit upp frågan mycket kort, men tillåt mig bara att säga att jag med respekt håller med ett antal av talarna denna kväll om den rätta platsen för försiktighetsprincipen.
Jag anser att försiktighetsprincipen är olämplig under de omständigheter som vi diskuterar i kväll, medan den däremot är lämplig under omständigheter där det finns en brist på vetenskaplig sakkunskap.
Men i just detta fall har Vetenskapliga livsmedelskommittén undersökt situationen och framfört sin åsikt att dessa tillsatser är säkra.
Jag instämmer med en annan av de tidigare talarna, och jag är inte helt positiv till tanken att vi skall lita mer på våra egna åsikter än på de vetenskapliga åsikter som framförs av forskare.
Jag skulle ha starka reservationer i fråga om att angripa ett visst problem på det sättet, och därför bör vi fästa fullt avseende vid vetenskapliga kommittéers åsikter.
Våra beslut bör vara vetenskapligt baserade.
Att ersätta forskares åsikter med våra egna åsikter utgör i mina ögon ett farligt precedensfall, och detta är med säkerhet inte den lämpliga platsen för försiktighetsprincipen.
Jag fick även frågan varför kommissionen föreslår användning av tillsats E 467, som påstås innehålla farliga orenheter, som till exempel etenoxid.
Jag bör säga att orenheterna i etenoxid inte hindrade Vetenskapliga livsmedelskommittén från att dra den slutsatsen att denna cellulosa är säker att använda.
Gränsvärden för orenheterna kommer att föreskrivas i de specifikationer som utarbetas som ett kommissionsdirektiv efter det att tillsatsen har blivit godkänd för användning.
Jag fick också frågan varför kommissionen inte föreslår att livsmedelstillsatser tas bort, i stället för att hela tiden lägga nya till förteckningen över godkända ämnen.
När kommissionen får information om att en tillsats inte längre används, föreslår den att ämnet skall avlägsnas från förteckningen över godkända ämnen.
Vid nästa revidering av detta direktiv kommer kommissionens enheter till exempel att föreslå att kalciumvätekarbonat och magnesiumkarbonat tas bort.
Thyssen tog upp det faktum att informationen i kommissionsdokumentet var otillräcklig, och jag noterar det.
Det finns några saker att säga om vad ni säger angående detta.
Jag avser att vidta åtgärder när kommissionen lägger fram ytterligare förslag i detta hänseende.
Kanske skulle dokumentet kunna bli tydligare, vilket skulle motivera ett sådant inbegripande ur konsumentsynvinkel.
Kanske skulle man kunna motivera inbegripandet av ytterligare teknisk information.
Lund antydde att färgämnena tillsätts obehandlade livsmedel.
Det är i sak ett oriktigt påstående.
Det finns inga färgämnen som tillsätts obehandlade livsmedel.
Han frågade också om man inte borde beakta den konsumentundersökning om nitrater som genomfördes i december.
Jag har informerats om att det är under aktiv behandling, och diskussioner med medlemsstater äger rum om denna undersökning.
Whitehead frågade mig om vi borde fundera över ett effektivare sätt att avlägsna tillsatser.
Jag hänvisar er till den tidigare delen i mitt svar, där jag sade att två särskilda tillsatser kommer att avlägsnas från förteckningen, men jag kommer att begära ytterligare information från mina enheter beträffande vilket förfarande som används och vilken information som är tillgänglig för parlamentsledamöterna, så att det inte finns några tvivel om vilka förfaranden som används.
Inte bara Whitehead, utan även några andra talare, tog upp detta.
Uppenbarligen finns det en oro över att det inte finns tillräckligt med information om detta.
Jag kommer självklart att göra ytterligare undersökningar, så att jag kan tillhandahålla ledamöterna ytterligare information i vederbörlig ordning.
