# ID: svediakorp-gov398712
# author: Ries (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Kriserna nyligen med dioxin och galna kosjukan har på ett omfattande sätt visat, om det nu behövdes, att konsumenten nu vill ha alla garantier för sin föda.
I detta hänseende utgör föredragande Lannoye ännu ett skolexempel.
Föredraganden undrar träffsäkert om tillsatserna i våra livsmedel verkligen är nödvändiga och framför allt om de verkligen är ofarliga för vår hälsa.
Vad talar vi om?
Totalt 307 tillsatser som godkänts av unionen, varav bara 163 är totalt och fullständigt ofarliga, det har just Paul Lannoye erinrat om.
Vem har nytta av tillsatserna, denna kemiska invasion av vår tallrik?
Inte konsumenten i alla fall, som allt oftare vill ha hundraprocentigt sunda livsmedel för sig och sina barn.
I det hänseendet, och utan att gå in på de tekniska detaljerna, skulle jag vilja återkomma till de tre kriterier som framförts i betänkandet.
Å ena sidan: motsvarar tillsatserna ett tekniskt behov?
Det minsta man kan säga är att konsumentens intresse inte alltid överensstämmer med producentföretagens.
Å andra sidan: är tillsatsen till nytta för konsumenten?
I det sammanhanget belyser föredraganden minst ett fall där denne skulle kunna bli vilseledd: att förhindra en berättigad blekning av en åldrande råriven morot och göra den fastare, är inte det ett bedrägeri?
Att ställa frågan är detsamma som att besvara den.
Kan man vidare garantera att tillsatsen är ofarlig?
Ännu en gång bör försiktighetsprincipen styra vår diskussion, för att förespråka en morot som genomgått ansiktslyftning med E 401 det är också, och det vet inte konsumenten, i alla fall inte alltid, att utsätta sig för obehagliga biverkningar som inte kan ignoreras eller minimeras.
Sammanfattningsvis kommer den liberala gruppen att stödja Lannoyes betänkande eftersom det mycket konkret syftar till att förbättra livskvaliteten för konsumenterna och dessutom garantera sanningen på deras tallrik.
Det är detta beaktande som bör få företräde före alla andra.
