# ID: svediakorp-gov398711
# author: Whitehead (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I likhet med alla andra i denna debatt, skulle jag vilja gratulera Lannoye.
Han och jag har ibland duster i frågan om andra näringstillsatser, men i det här fallet undersöker vi i hög grad bevisbördans innersta väsen, innan denna förteckning förlängs ytterligare.
Han har gjort utskottet och även kammaren en tjänst genom att peka på att detta förfarande nästan alltid tycks vara enkelriktat.
Vi måste få kommissionens syn på två principfrågor: den första är huruvida själva förfarandena behöver ses över, vilket kommissionens talesman antydde i debatten i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor; den andra är huruvida det finns ett effektivare sätt för att avlägsna tillsatser, liksom för att få dem godkända för användning.
Förteckningen blir allt längre och vi anser att bevisbördan måste förbli hos dem - oavsett om de är i medlemsstater, i kommissionen eller i de vetenskapliga kommittéerna - som vill få oss att använda dessa ämnen.
Jag är beredd att erkänna att vissa av dem är oskadliga.
Utskottet, och till och med Lannoye, var beredda att godta E 949 och E 650.
På samma gång som jag inte skulle göra anspråk på att vara sakkunnig - vilket inte någon annan ledamot i utskottet heller skulle göra - i frågan om vilka av de olika drivgaserna som kan användas utan risk, uppkom emellertid tillräckliga tvivel i utskottet, inte minst när vi hörde kommissionens företrädare, om drivgaserna själva.
Dessa behövs uppenbarligen av tillverkare, eftersom de fördelar oljan jämnt på de aktuella redskapen.
En av dem är bara avsedd för professionell användning.
De andra två anses vara säkra för alla.
Vi vill alla undersöka denna fråga igen och se varför de har valts och huruvida vi nu kan hejda deras godkännande, åtminstone till dess den översyn som har föreslagit har genomförts.
Vad beträffar de två ändringsförslagen, skulle min grupp, även om den stöder andan i det som Lannoye föreslår i ändringsförslag 1, inte gå så långt som detta för att skriva in själva försiktighetsprincipen i direktivet.
Det verkar i våra ögon inte vara den rätta platsen för den.
Vi skulle föredra att stryka skäl 5, och så skall vi rösta.
Detta är platsen för att diskutera bevisbördan snarare än den övergripande försiktighetsprincipen.
Avslutningsvis, vad beträffar ändringsförslag 2, i min grupps namn, är detta helt enkelt ett formmässigt ändringsförslag som är avsett att avlägsna hänvisningen till medbeslutandeförfarandet.
Men dess betydelse förblir kristallklar.
Vi anser att dessa tillägg inte bör göras, såvida det inte kan bevisas att de gynnar konsumenten.
I slutändan är det ju för konsumenten som detta görs.
Det görs i konsumenternas namn.
Av den anledningen rekommenderar vi ändringsförslag 2.
