# ID: svediakorp-gov398710
# author: Arvidsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag delar föredragandens principiella inställning att nya tillsatsmedel i livsmedel inte skall godkännas om det inte föreligger ett verkligt behov.
Däremot vill jag påpeka att vi bör vara observanta på att det kan finnas en lokal eller en nationell tradition som motiverar att ett tillsatsmedel bör godkännas.
Det tillsatsmedel i detta ärende som jag då avser är etylhydroxietylcellulosa.
Ämnet är ingen delikatess, och det kan inte missbrukas.
I över 20 år har dock etylhydroxietylcellulosa använts i Sverige och i Finland, och jag tror även i Norge, som bindningsmedel i glutenfritt bröd och glutenfria bakverk.
Det används för att undvika att glutenfritt bröd och glutenfria bakverk smulas sönder och för att den relativt lilla grupp personer som har en intolerans mot gluten skall kunna äta bröd och bakverk i samma former som andra friska personer gör.
Etylhydroxietylcellulosa är särskilt lämplig för den brödtradition som finns i norra EU-området.
Ämnet är därför inte helt utbytbart mot andra, redan godkända cellulosor.
Föredraganden påstår att det föreligger en risk för kontaminationer i etylhydroxietylcellulosa som skulle kunna ha en cancerogen effekt och antyder likaledes att höga doser skulle kunna ha en laxerande effekt.
Men jag vill påstå att det i realiteten kan vara tvärtom.
Att brödet håller ihop och inte måste ätas med sked på grund av att det har sönderfallit i en massa små smulor är särskilt viktigt för barn med glutenintolerans.
Barn med glutenintolerans har svårt att förstå varför de skall behöva äta brödsmulor när andra barn äter helt bröd som inte smulas sönder.
Om barnen slarvar med sin kost ökar risken för undernäring.
Om glutenintoleranta avstår från smulorna och äter vanligt bröd så drabbas de av buksmärtor, och då kan de få diarréer.På lång sikt ökar dessutom sannolikt även risken för cancersjukdom i mag- och tarmområdet.
För många familjer med glutenintoleranta barn är livssituationen pressande, och merarbetet för att klara dieten är stor.
Dessa familjer kan inte köpa sitt bröd utan de bakar det själva och tillsätter själva sitt bindningsmedel.
Varför skall vi försvåra livssituationen ytterligare för dessa familjer?
Varför skall de inte få fortsätta att använda det bindningsmedel som de är vana att använda?
Att inte godkänna etylhydroxietylcellulosa är detsamma som att försvåra för glutenintoleranta personer och för familjer med glutenintoleranta barn.
I detta fall går det inte att åberopa försiktighetsprincipen för att förbjuda.
Försiktighetsprincipen talar tvärtom för att man skall godkänna etylhydroxietylcellulosa.
