# ID: svediakorp-gov398705
# author: Thyssen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 703
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det sätt på vilket människor livnär sig är ett uttryck för det sätt som vi lever på.
Vissa människor är kritiska mot vad jag skulle kalla det moderna västerländska levnadssättet, med rätta eller med orätt.
Ofta bestäms svaret på den frågan av val som människor gör.
Det som är väsentligt för PPE-DE-gruppen är att konsumenten kan välja.
Det förutsätter såväl förekomsten av information som en garanti för att det som erbjuds på marknaden inte utgör någon hälsorisk och att alla produkter är producerade enligt de gällande reglerna och metoderna.
Vad tillsatsämnen beträffar återfinner vi grundreglerna i ramdirektivet från 1989.
Detta direktiv slår fast att ett tillsatsämne endast får tillåtas om det föreligger en tillräcklig teknisk nödvändighet, om det inte är någon fara för konsumentens hälsa och om konsumenten dessutom inte blir vilseledd.
Enligt vår uppfattning är det sistnämnda villkoret inte uppfyllt i fråga om tillåtandet av natriumalginat för skalade och skurna morötter.
När en konsument köper färska morötter, då måste han kunna utgå ifrån att dessa är obehandlade och obearbetade, och han förväntar sig inte att de har doppats i ett konserveringsmedel.
För att bedöma om det är nödvändigt att använda tillsatsämnen räknar ramdirektivet upp olika accepterade målsättningar.
En av dessa är leverans av ingredienser eller beståndsdelar till livsmedel för dietpatienter.
Den av kommissionen föreslagna användningen av E 467, och jag begränsar mig också till förkortningen, förefaller att uppfylla denna.
Slutligen sägs också i ramdirektivet att det är ett godtagbart nyttighetskriterium att underlätta framställning och beredning av livsmedel.
I detta sammanhang ser vi inom vår grupp i motsats till utskottet för miljö inte lika negativt på att tillåta tre tillsatsämnen i baksprejer.
Alla andra ändringsförslag från utskottet för miljö får vårt stöd, liksom det ändringsförslag som har lagts fram av PSE-gruppen.
Om ni tillåter skulle jag också vilja lägga till följande.
För det första: föredraganden - och han har jobbat stenhårt, jag har sällan sett en föredragande som har lagt ned så stor möda på ett enda betänkande - har fullständigt rätt när han beklagar sig över att kommissionen ger ofullständig information till parlamentet i KOM-dokumentet.
Det har tillkommit en del sedan dess, men jag tror inte att det kan fortsätta på det sättet, och jag skulle gärna vilja höra av kommissionären om han har för avsikt att avhjälpa detta i framtiden.
För det andra, bedömningen av konsekvenserna för folkhälsan måste naturligtvis ske på en vetenskaplig grund.
För detta förfogar vi över vetenskapliga yttranden från Vetenskapliga livsmedelskommittén.
Efter BSE-krisen har de vetenskapliga kommittéerna reformerats på vår begäran, och som vi tidigare sagt, så har de också reformerats till vår belåtenhet.
Nu tror vi att vi måste välja antingen det ena eller det andra - antingen accepterar vi i princip yttrandena från de vetenskapliga kommittéerna eller så gör vi inte det, men då måste dessa vetenskapliga kommittéer på nytt reformeras, men vi kan inte sitta på två stolar samtidigt.
Jag är rädd för att om vi principiellt inte accepterar de vetenskapliga kommittéernas slutsatser innebär det att vi undergräver trovärdigheten för såväl oss själva som för lagstiftningen och att - jag har svårt för det - vi låter vår övertygelse ersätta den sakkunnighet som forskarna i de vetenskapliga kommittéerna besitter.
För det tredje skulle jag gärna vilja veta av kommissionen om den har för avsikt att kontrollera de tillåtna tillsatserna vid regelbundet återkommande tidpunkter och se över dem i ljuset av den aktuella forskningen vid tillfället, vilket föredraganden med rätta kräver i sin motivering.
För det fjärde och sista något om hierarkin i fråga om normer.
Vi kräver en normhierarki i regeringskonferensrapporten, och vi har också diskuterat om det även skall finnas på andra ställen.
Jag skulle gärna vilja veta av kommissionären om han anser att upprättandet av listor över tillsatser eller kompletteringen av sådana listor enligt honom är något som skall behandlas företrädesvis enligt medbeslutandeförfarandet i Europaparlamentet och rådet eller om det är något som enligt hans uppfattning hör till uppdraget för en kontrollerad verkställande makt?
