# ID: svediakorp-gov398703
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 836
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Vi tar här upp en aspekt av problemet med livsmedelssäkerhet.
De tillsatser som under årens lopp använts i livsmedel har blivit allt fler, bl.a. i takt med produktionens industrialisering.
När jag säger allt fler räcker det med att titta på siffrorna.
Dagsläget visar att 307 tillsatser är tillåtna i Europeiska unionen.
Vi fungerar i stort sett på grundval av principen om en positivlista.
Alla tillsatser på denna lista är tillåtna, de som inte finns där är de facto förbjudna.
307 tillåtna tillsatser, varav endast 163 kan betraktas som fullständigt ofarliga, och det betyder att många av de övriga är tveksamma, eller faktiskt utgör ett problem när det gäller livsmedelssäkerhet.
Jag tänker bl.a. på problemet med allergier.
Vad föreslår man då oss i dag?
Inte att minska denna lista utan att förlänga den ytterligare något, eftersom kommissionen har nio förslag, antingen att lägga till vissa tillsatser på listan eller att lägga till vissa användningsområden för redan godkända tillsatser.
Vilka är i princip kriterierna för att godkänna en tillsats?
Det finns tre.
Det tekniska behovet, nyttan för konsumenten och ofarligheten.
Man måste erkänna att under årens lopp har det tekniska behovet alltid varit det dominerande kriteriet, inte för att man bortsett från den ofarliga aspekten utan för att begreppet ofarlig har utvecklats med tiden.
Det är i dag allmänt känt att försiktighetsprincipen var praktiskt taget okänd för bara sju eller åtta år sedan, medan den i dag står i centrum.
Vi måste därför titta på situationen med andra ögon än vad vi gjorde för några år sedan.
Jag finner det därför ganska förvånande - och utskottet för miljö också - att man föreslår oss att tillåta ett antal tillsatser där vi inte säkert vet om de är ofarliga.
Av de nio förslagen från kommissionen anser vi att fem är tvivelaktiga, av olika orsaker.
Jag skall kort ta upp dem.
Till att börja med föreslås en tillsats som heter natriumalginat som skall kunna användas på rårivna morötter.
Nyttan för konsumenten är att dessa rårivna morötter ser " fräscha " ut, trots att de inte är det.
Det är helt klart, det räcker med att läsa litteraturen i detta ämne.
När det gäller riskerna för konsumenten är de uppenbarligen inte särskilt stora men de vetenskapliga kommittéer som studerat frågan anser att den laxerande effekten av denna tillsats riskerar att kombineras med andra problem av samma typ.
Det är därför inte nödvändigtvis att rekommendera.
Eftersom det inte handlar om att förbättra situationen för konsumenten utan tvärtom lura honom, anser vi för vår del att man inte skall acceptera denna tillsats.
Det finns en annan tillsats som ställer till stora problem, nämligen E 467.
Jag avstår från att nämna det officiella namnet eftersom det är alltför långt och alltför komplicerat och jag tror att det skulle blir ännu svårare för översättarna.
E 467 ställer till problem när det gäller ofarlighet, eftersom det innehåller mycket farliga orenheter.
En av dessa orenheter är etylenoxid, som visat sig vara cancerogent, det erkänner man inom vetenskapen.
Därför säger vi också nej.
Slutligen föreslås tre andra tillsatser som tekniskt stöd.
Det handlar om lättantändlig gas: butan, isobutan och propan.
När man vet att det finns ersättningslösningar - alltså att det tekniska behovet finns, men att man kan uppfylla det med andra tillsatser - och när man dessutom vet att efter förbränning, efter användning av dessa produkter, är resterna i form av organiska produkter antagligen inte ofarliga, anser vi att det är bättre att avstå även från dem.
Jag har nu kort gått igenom problemet.
Enligt oss finns det fem tillsatser som inte borde godkännas, medan de övriga fyra uppenbarligen inte orsakar några problem enligt den vetenskapliga litteraturen.
Eftersom vi inte är några fullständiga principryttare anser vi att man kan acceptera dem.
Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag tror det är viktigt att börja ge den nuvarande lagstiftningen om tillsatser en ny inriktning.
Kommissionen aviserar en omfattande översyn av direktivet.
Jag tror att det skulle vara en positiv signal om vi visar att vi inte vill behålla den attityd som dominerat i flera år och som möjliggjort att tillsatserna blir allt fler, för övrigt med kombinerade effekter som vi inte vet något om.
Vi tror i stället att man bör gå i riktning mot en mycket mer begränsad lista och snarare ta bort de mest tvivelaktiga tillsatserna från listan.
Jag har själv noterat ett femtiotal.
Andra borde användas i mycket mindre omfattning.
Jag tänker exempelvis på nitrit, nitrat och sulfit där vi vet att det är bevisat att de orsakar hälsoproblem.
