# ID: svediakorp-gov398695
# author: Staes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 863
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, ärade kolleger, herr kommissionär!
Erfarenheten visar att skandaler eller kriser kan ha en upplyftande verkan och kan bidra till att lagstiftningen förbättras.
Det är helt klart fallet med all den lagstiftning som direkt eller indirekt har att göra med livsmedelssäkerhet.
Det finns otaliga exempel.
Nu för mer än 20 år sedan var upptäckten av förekomsten av kvinnliga könshormoner i barnmatsburkar den direkta anledningen till utfärdandet av hormondirektiven åren 1981 och 1985, senare återupptaget 1988.
Ett annat exempel är clenbuterolskandalen, varvid fler än 15 000 kalvar i Nordrhein-Westfalen togs i beslag 1988, vilket ledde till en ändring av den ursprungliga lagstiftningen i hormondirektiven 1996.
I mitt eget land, Flandern, ledde en hel serie attentat mot köttkontrollanter och mordet på den engagerade veterinären Karel Van Noppen till vad jag lugnt vågar kalla den strängaste nationella hormonlagstiftningen i Europa.
Skandaler kan ha en upplyftande effekt.
Det märker vi också i dag när vi nu i andra behandlingen synar ändringen av direktiv 95 / 53 i sömmarna.
För orsaken till denna ändring ligger framför allt i en skandal, nämligen införseln av dioxinsmittad citruspressmassa från Brasilien.
Citruspressmassa tjänar som foder till mjölkkor, och på så sätt hamnade dioxin i konsumtionsmjölk.
Myndigheterna i Baden-Wurttemberg upptäckte detta, tog itu med problemet och konstaterade att totalt nästan 106 000 ton smittad massa skulle ha förts in i Europeiska unionen under perioden december 1997-januari 1998.
Skandalen lärde oss att kommissionen förfogade över otillräckliga möjligheter att agera kraftfullt i akuta fall.
Kommissionen kom då, på begäran av medlemsstaterna, den 4 november 1998 med ett förslag till ändring av det direktiv som ligger framför oss.
Redan den 16 december det året godkände parlamentet det förslaget utan att lägga fram något som helst ändringsförslag.
Sedan Amsterdamfördraget trätt i kraft ändrade kommissionen direkt även den rättsliga grunden från 100a till 152.
Den 15 november förra året fastställde rådet föreliggande gemensamma ståndpunkt.
Rådet införde ett antal redaktionella ändringar, och det har vi från miljöutskottets sida egentligen inga problem med.
Det som vi däremot har problem med är det sätt på vilket rådet fråntar kommissionen möjligheterna att agera direkt då det handlar om akuta situationer.
Här måste jag för ett ögonblick ägna mig åt det tekniska och gå in på det invecklade virrvarr som kännetecknar lagstiftningen i fråga om kommittéförfarandet.
För efter det att kommissionens förslag lades fram har lagstiftningen i fråga om kommittéförfarandet ändrats, och hädanefter gäller rådets beslut 1999 / 468.
Denna lagstiftning ger oss olika förfaranden för att överföra befogenheter från rådet till kommissionen.
Vi måste i dag koncentrera oss på artikel 5 och artikel 6 i rådets beslut.
Artikel 5 ger oss lagstiftningsförfarandet, artikel 6 förfarandet i fråga om skyddsåtgärder.
Det ursprungliga kommissionsförslaget, såsom det också godkändes av parlamentet i första behandlingen, var tydligt formulerat i överensstämmelse med andan i det nuvarande förfarandet i fråga om skyddsåtgärder.
Rådet vill nu komma bort från detta i sin gemensamma ståndpunkt och vill att lagstiftningsförfarandet används.
Det måste dock stå klart för alla kolleger att kommissionen inte kan agera självständigt med det sistnämnda förfarandet utan att alltid be om samtycke via rådet.
Efter skandalen med citruspressmassan begärde medlemsstaterna själva att kommissionen skulle agera.
Jag anser att vi måste ge kommissionen möjlighet att agera snabbt.
De fyra ändringsförslag som lagts fram syftar till att sörja för att artikel 6 i kommittéförfarandet, och således förfarandet i fråga om skyddsåtgärder, kan tillämpas.
Kommissionen kan då agera direkt i akuta situationer och till exempel tillfälligt stoppa införseln av produkter som utgör ett hot mot människors och djurs hälsa.
Rådet har då 30 dagar på sig att ändra detta beslut, komplettera det, eventuellt till och med upphäva det.
Om rådet förhåller sig passivt under dessa 30 dagar, då förfaller de åtgärder som kommissionen har utfärdat.
Jag tror att detta är ett bra arbetssätt - kommissionen har hittills aldrig missbrukat befogenheter av det slaget - och den förtjänar således vårt stöd gentemot rådet.
Vi måste också allesammans, kolleger, vara väl medvetna om att detta ärende bara är ett steg på vägen.
Samma dag som mitt betänkande godkändes i utskottet för miljö lade Europeiska kommissionen fram ett nytt förslag om ändring av direktiv 95 / 53 / EG.
Den drog omedelbart lärdom av dioxinkrisen.
Om parlamentet och rådet följer kommissionen, då resulterar det i ett fullständigt kapitel där klausulen i fråga om skyddsåtgärder vidareutvecklas och djurfoder faller också under ett " rapid " system.
Det är för övrigt sådant som stod i vitboken, och kommissionen har härigenom uppfyllt sina första löften från vitboken om livsmedelssäkerhet på ett positivt sätt.
Jag skulle vilja säga, herr talman, att låt oss ge kommissionen vårt fulla stöd i morgon genom att anta de fyra ändringsförslagen.
Låt oss tillsammans med kommissionen dra ut i strid mot rådet och på så sätt övergå till förlikningsförfarandet.
