# ID: svediakorp-gov398688
# author: Huhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är mycket beklagligt att denna gemensamma ståndpunkt, som har sammanställs med stor omsorg av rådet och i vilken vederbörlig hänsyn har tagits till parlamentets åsikter i den första behandlingen, nu är på väg att rivas upp.
Jag anser att vi kommer att förlora ett ganska så användbart stycke lagstiftning, med vilket vi skulle ha fått på plats en nödvändig ram för tillsyn av ett av tillväxtområdena när det gäller finansiella tjänster, nämligen lagringen av kontanter på plastkort och andra former av elektroniska pengar.
De farhågor som har uttryckts av Europeiska centralbanken, som till stor del, men kanske inte fullständigt, har beaktats, framförs på ett sätt som sannolikt kommer att skada möjligheterna för denna verksamhet att utvecklas.
Farhågorna, särskilt när det gäller undantagen, är obefogade, just på grund av att undantagen skulle vara mycket begränsade: de skulle vara begränsade till endast 150 euro för varje enskilt kort.
Varje utgivare skulle övervakas av nationella myndigheter, och vi vet att risken för tillväxt av penningmängden till följd av denna typ av utgivande skulle vara ytterst liten, mot bakgrund av den typ av strukturer som redan är i drift i ett antal medlemsstater: till exempel skulle en student på ett universitetsområde kunna använda sitt plastkort till att köpa någonting i en bar, i en matservering eller i universitetets bokhandel.
Verkligheten är att andra centralbanker i gemenskapen - i synnerhet Sveriges Riksbank och Bank of England - inte hyser dessa farhågor för att penningmängden skall öka.
Om vi ser på verkligheten för ECB: s farhågor under de senaste åren, kan vi se att det inte har funnits något stabilt samband mellan penningmängden och tillväxten av den nominella inkomsten.
Omloppshastigheten har varierat avsevärt, på grund av den utveckling som har ägt rum på området för finansiella tjänster, och detta är rätt och slätt en ny del av denna utveckling.
Det var anledningen till att Bundesbank själv, under åren innan ECB tog över ansvaret för penningpolitiken i eurozonen, inte kunde respektera tillväxten för sina penningmängdsmål.
Vad vi har här är ett försök, när vi ser att en bestämd teori för monetär kontroll inte fungerar och inte överensstämmer med verkligheten, att pressa denna verklighet tillbaka in i teorin, till förfång för medlemsstaternas innovativa förmåga och deras finansiella system.
Det är mycket beklagligt.
Kommissionen har fört in en mängd säkerhetsanordningar, som rådet har diskuterat noggrant, och jag hoppas innerligen att vi kommer att ge vårt fulla stöd till rådets gemensamma ståndpunkt i denna fråga.
