# ID: svediakorp-gov398685
# author: Kauppi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De två direktiven om tillsyn av verksamheten hos instituten för elektroniska pengar är av yttersta vikt för e-handelns utveckling i Europeiska unionen.
Syftet har varit att säkerställa den finansiella integriteten hos instituten för elektroniska pengar och att hjälpa till att utveckla en miljö som främjar utvecklingen av detta nya betalningsmedel.
Eftersom hänsyn har tagits till många av de ändringsförslag som lades fram av parlamentet i den första behandlingen, anser jag personligen att parlamentets åsikter har införlivats i den gemensamma ståndpunkten i tillräcklig utsträckning.
Den gemensamma ståndpunkten återspeglar en kompromiss som nåddes efter långvariga förhandlingar i rådet.
Jag är fullt medveten om det faktum att varje ändring av rådets gemensamma ståndpunkt sannolikt medför en påtaglig risk för att direktivet kommer att gå förlorat i förlikning, eftersom direktivet var, och fortfarande är, en mycket ömtålig kompromiss.
Som föredragande har jag försökt undvika att driva direktivet till ett förlikningsförfarande.
Jag lade fram ett kompromissförslag, som tyvärr inte godtogs i min politiska grupp.
Jag tror inte att vi skulle kunna nå ett slutresultat som skulle tjäna samtliga berörda parters intressen bättre än vad denna gemensamma ståndpunkt gör.
Så frågan för oss, som ledamöter i Europaparlamentet, är huruvida de ändringsförslag som har lagts fram är absolut nödvändiga, om vi väger dem mot risken att förlora denna tillsynsram helt och hållet.
Det skulle innebära att situationen skulle förbli osäker från konsumenternas synvinkel.
Jag vill också påminna kollegerna om att de ändringsförslag som nu har lagts fram är nya och därför inte grundar sig på parlamentets ståndpunkt i den första behandlingen.
De är alla de ändringsförslag som lades fram av Europeiska centralbanken (ECB), vilka enhälligt förkastades av rådet.
Jag är också rädd för att vi genom att betona Europeiska centralbankens ståndpunkt vad beträffar kontrollen över den monetära stabiliteten, kommer att orsaka svåra problem för de medlemsstater som inte hör till euroområdet.
Vi måste hålla i minnet att ECB inte har någon vetorätt när det rör sig om Europeiska gemenskapernas lagstiftning.
ECB: s kontroll över den monetära stabiliteten grundar sig på EG: s grundfördrag, och den bör inte utvidgas genom bestämmelserna i EG-direktiv.
Med ändringsförslagen 1 och 2 läggs orden " till parikursen " till betänkandet.
Dessa extra ord är inte absolut nödvändiga, då villkoren för inlösen föreskrivs i artikel 3.
I den artikeln underförstås att inlösen kommer att ske till parikursen, såvida det inte finns några skäliga omkostnader som skulle kunna dras av från parikursen.
I det senare fallet skulle de extra orden inte tillföra någonting, och de skulle vara vilseledande för kunden.
Att lägga till orden " till parikursen " till artikel 3.1 kan vilseleda konsumenten, eftersom det alltid är tillåtet att dra av de omkostnader som är strikt nödvändiga för att utföra en viss operation.
I överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten kan medlemsstater tillåta att deras behöriga myndigheter undantar tillämpningen av en del eller alla bestämmelser i förslaget till direktiv.
Undantag får göras i fall när den totala summan utgivna elektroniska pengar är begränsad och när de utgivna elektroniska pengarna godtas som betalningsmedel bara av ett begränsat antal företag.
Till exempel skulle undantag kunna användas för betalkort inom universitetsområden eller för lokala transportsystem.
I alla dessa fall gäller också att den högsta tillåtna summan som får lagras är 150 euro.
Dessutom kommer de undantagna strukturerna inte att kunna dra nytta av bestämmelserna i den inre marknaden-passet.
Dessa begränsade nationella strukturers verksamhet kan inte, med avseende på den finansiella stabiliteten, jämföras med stora e-penningstrukturers eller kreditinstituts verksamhet.
Det är inte sannolikt att dessa begränsade strukturer ger upphov till några " spilleffekter " som skulle kunna riskera stabiliteten på finansmarknaderna.
Dessutom kommer dessa nationella begränsade strukturer inte att lämnas utan tillsyn, eftersom det i texten krävs att varje undantag förutsätter ett särskilt beslut av tillsynsmyndigheterna.
Undantagna institut skulle därför alltid vara registrerade och övervakade av tillsynsmyndigheterna.
Med ändringsförslagen 3, 4 och 5 minskas undantagens omfattning.
Det var i rådet tydligt att priset för att få ett direktiv var att inbegripa undantag som ett alternativ.
Rådet kunde enas om sin gemensamma ståndpunkt bara för att det kände att ett direktiv som inbegrep undantag men som ökade regleringen och tillät konkurrens på en inre marknad var bättre än inget direktiv alls.
Kommissionen kom fram till samma sak.
Ju snabbare direktivet antas och införlivas, desto snabbare kommer den förbättrade förordningen att träda i kraft.
Om detta ändå leder till problem i praktiken, finns översynsklausulen i artikel 11 att tillgå i reserv.
Herr talman!
Det finns för närvarande inget krav på tillsyn av nationella e-penningstrukturer.
Därför anser jag att Europaparlamentet inte bör anta några av ändringsförslagen, eftersom risken då finns att hela direktivet går förlorat.
