# ID: svediakorp-gov398668
# author: Frahm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Det rika Västeuropa blir en naturlig magnet för alla som söker skydd, för alla som flyr från förföljelse.
Vår del av den uppgift som en allt större flyktingström för med sig, måste naturligtvis ha en tyngd och en storlek som motsvarar vårt välstånd, och som motsvarar vår globala och historiska roll.
Men mötet mellan människor från olika kulturer är inte alltid enkelt och därför måste man hjälpa till i detta sammanhang, på samma sätt som människor på flykt skall få stöd till att starta en ny tillvaro på den nya platsen.
Medlemsstaterna tar itu med dessa saker på inbördes mycket olika sätt, och så måste det ju bli, eftersom de utgår från sina olika kulturer och traditioner.
Men alla flyktingar har vissa gemensamma minimibehov, och för särskilda grupper kan bli nödvändigt med yrkesmässig hjälp och stöd, så att de återigen kan få en människovärdig tillvaro.
Det finns dessutom användning för råd och vägledning i samband med myndigheterna i det nya landet och i samband med själva asylansökan.
Alla flyktingar har som utgångspunkt en dröm om att kunna åka hem igen.
För vissa blir drömmen verklighet, men för andra blir tiden i landsflykt så lång att det inte är realistiskt att återvända.
Man får barn och vänner, man får en ny livstillvaro, barnen rotar sig i det nya landet och dessa rötter blir starkare än föräldrarnas i det gamla landet.
Vissa väljer kanske därför till sist att söka medborgarskap i det nya landet.
Men en rad undersökningar visar att också för de personer som förverkligar drömmen om att vända tillbaka, är det mycket viktigt att perioden i landsflykt har varit meningsfull, att man fått tillfälle att utveckla sig som människa under tiden, att man har fått tillämpa sina kunskaper, så att man inte slutar utvecklas som människa eller handikappas av tomhet, passivitet, osäkerhet och brist på vidareutveckling av kunskaperna på sitt arbetsområde.
Integration och repatriering står därför inte i motsättning till varandra, och integration skall inte bara ske för personer som vill byta land för all framtid.
Det är också en viktig hjälp för de som vänder tillbaka.
Det kan faktiskt visa sig vara en förutsättning för att repatrieringen skall bli en framgång.
Jag förstår därför inte att en del vill skilja mellan fördrivna och flyktingar.
Uppgifterna i Europa är skevt fördelade både i förhållande till medlemsstaternas storlek och deras välstånd.
Europeiska flyktingfonden är ett första och mycket eftergivet försök att göra en fördelning av resurser som står i förhållande till de uppgifter den enskilda medlemsstaten har.
Det handlar ju inte om förhållandet mellan antalet flyktingar och ursprungliga medborgare, det handlar om den faktiska uppgift som skall utföras.
Det är inte det relativa antalet, utan det faktiska antalet det handlar om.
Jag tror att en rad ändringsförslag från PPE och ELDR måste bero på ett missförstånd på detta område.
Jag hoppas att diskussionen kan göra det litet mer klart vad tanken är.
Men eftersom uppgiften är stor och skevt fördelad, är det naturligtvis tråkigt att fonden är så liten.
Det handlar om 26 miljoner euro till det löpande arbetet till de fasta utgifterna fördelat på 15 medlemsstater.
Det lämnar ju inte mycket till de medlemsstater som verkligen tagit på sig ett stort ansvar.
Enligt en tysk eller italiensk måttstock måste det upplevas som det vi i Danmark kallar en " snöboll i helvetet ".
Dessutom finns en viss osäkerhet kring fondens ekonomiska framtid.
Jag är mycket spänd på om kommissionären har några goda nyheter till oss och om man i kommissionen gjort några nya bedömningar, så att fonden kan få en framtid och inte bara rinner ut i sanden under de kommande åren.
Men Europeiska flyktingfonden skall ju ändå ses som en start.
Och får den en god början, och om vi får möjlighet att följa upp saken, så måste ju det naturliga vara att vi höjer beloppet så att fonden verkligen lever upp till sitt namn som Europeiska flyktingfonden.
