# ID: svediakorp-gov398652
# author: Ainardi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-04-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 541
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kirkhopes betänkande har den förtjänsten att det fäster rådets uppmärksamhet på en fruktansvärd brottslig verksamhet.
Även om jag stöder åtgärderna i betänkandet - och även jag vill för övrigt lyckönska föredraganden - tror jag inte att de föreslagna åtgärderna är i nivå med det problem vi står inför.
Kommunikationstekniken ändrar förutsättningarna och Internet leder därför till att affärerna och den illegala handeln med barnpornografi blir mer strukturerad och ökar.
Vi vet ännu för litet om denna illegala handels omfattning och de geografiska områden den täcker.
Särskilda åtgärder måste snarast föreslås eftersom nätverken nu finns.
I alla unionens stater bekämpas individuell pedofili, men okunnighet och ineffektivitet fortsätter att dominera när det gäller att bekämpa dessa nätverk.
Vi har att göra med flyktiga webbplatser som hela tiden omarbetas, kontinuerligt anpassas och är svåra att kontrollera.
Denna verklighet kräver att vi synar pedofilernas nätverk i Europeiska unionens länder.
Förekomsten av dessa nät bekräftar behovet av ett gemensamt rättsligt område.
Ännu en gång uppmanar föredraganden unionen att vända sig till medlemsstaterna, och be dem göra en ansträngning för att lagstiftningen skall kunna blir förenlig på området.
Jag delar hans uppfattning, men inför ett gränsöverskridande problem krävs en lösning på unionsnivå.
Det gemensamma rättsliga området finns med Europol, Schengen och Eurodac.
Det används, det måste man konstatera, huvudsakligen eller till och med uteslutande, för att kontrollera migrationsströmmarna och bekämpa olaglig invandring.
Men även om åtgärder vidtogs i varje medlemsstat för att inrätta särskilda enheter som samarbetar, såsom förespråkas i betänkandet, skulle det inte lösa problemet med nätverken, eftersom det arbete som inletts skulle ske inom nationsgränserna.
De som bedriver illegal handel med barnpornografiskt material, och som ofta är återfallsförbrytare, är alltså identifierade.
Det handlar om förebyggande arbete för att neutralisera deras verksamhet och bryta ned nätverken.
Europeiska unionen måste skaffa sig en anpassad struktur, ett europeiskt verktyg för information och handling.
Detta verktyg borde göra det möjligt att kräva av medlemsstaterna att de överlämnar information, men också ge dem förelägganden för att kunna bryta ned nätverken.
Unionen borde kunna straffa en stat som inte uppfyller sitt straffansvar i ett ärende som rör pedofili.
Utifrån en CD-romskiva med 10 000 barnpornografiska bilder eller sekvenser för Internet upprättade den holländska polisen ett register med flera hundra barn.
Interpol erkände att man hade ett register med 800 foton.
Varför används inte dessa värdefulla dokument?
Vilka är dessa barn?
Vad gör man för att hitta dem?
Det finns ett register över brottslingar, det är möjligt att upprätta ett register över offer.
Det är vår skyldighet - det är en fråga om etik och mänsklighet - att göra allt för att leta efter dem.
Av alla dessa anledningar anser jag att Europeiska unionen borde prioritera kampen mot denna brottslighet.
Betänkandet från Kirkhope är fyllt av mycket goda föresatser, men andra förslag måste utarbetas inför den nuvarande situationen.
Jag anser att kommissionen och rådet borde vidta åtgärder i nivå med vad som står på spel i denna brottsliga verksamhet som drabbar tusentals oskyldiga.
