# ID: svediakorp-gov398582
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Klamt presenterar i dag ett bra betänkande.
Jag gläder mig åt att man har införlivat ändringsförslagen från min kollega Marchiani som bekräftar sexturismens kriminella karaktär, även om jag samtidigt beklagar att man har förkastat andra ändringsförslag från min kollega, som utan att förändra textens generella innebörd syftade till att stärka de principer som finns i texten.
Denna form av " turism " är uppenbart ett brott.
Hur skulle föräldrar, i synnerhet mödrar, och de förtroendevalda vi är - i dubbel bemärkelse ansvariga för våra samhällens fortlevnad - kunna se annorlunda på dessa avskyvärda handlingar, som dessutom begås mot de allra svagaste?
Men hur kan man samtidigt förvånas över detta fenomen, när prostitutionens utveckling samtidigt inte väcker anstöt mera generellt?
Och hur kan man kriminalisera de perverterade människor som reser till andra sidan jordklotet för att våldta barn, utan att också fördöma dem som utnyttjar - som " hallickar " eller som klienter - de unga flickor från öst som lockas till våra länder med hjälp av lögner, om inte med våld?
På det här området gäller det, mer än på andra, att vi inte får tillämpa " två synsätt, två sätt att agera ".
Pedofilprocesserna skakar i denna stund våra belgiska värdar, och liknande processer pågår ofta i våra länder.
Visst är det så att misären i vissa delar av världen gör att oansvariga vuxna människor kan förklara ett oberättigat sexuellt utnyttjande av barn, men det är ändå kravlösheten i våra samhällen och somligas frisinnade tal, till och med i denna församling, som utan tvekan är den viktigaste roten till det onda.
Det geografiska avståndet är bara ett illusoriskt och löjeväckande alibi för depraverade personer.
Man kan inte glädjas åt att påstådda tabun raseras och sedan beklaga sig över brott som endast är en konsekvens av att regler som är naturliga för allt slags samhällsliv försvinner.
Vi måste fördöma dessa aktiviteter.
Det krävs att våra respektive stater förser sig med nödvändiga medel för att vidta rättsliga åtgärder mot och döma dem som befinns vara skyldiga.
Men det krävs också att vi i ett föregående led - i våra länder, i våra städer - kämpar mot det sexuella utnyttjandet av barn, som är det mest vanärande uttrycket för ett sexuellt utnyttjande av vilken människa som helst.
Den mänskliga värdigheten - den svagastes värdighet i synnerhet och allas i allmänhet - måste vara vårt rättesnöre på det här området liksom på alla andra.
