# ID: svediakorp-gov398571
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 550
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det stämmer att Barcelonakonferensen gav Medelhavspolitiken en ny drivkraft genom inrättandet av Europa-Medelhavspartnerskapet mellan Europeiska unionen och tolv Medelhavsländer, men det som konkret sett har förverkligats visar sig vara nedslående.
Det främsta skälet ligger i det faktum att Europeiska unionen och medlemsstaterna försummar förbindelserna mellan Nord och Syd!
Det kontrasterar mot den uppmärksamhet och ekonomiska stöd som beviljas länderna i Central- och Östeuropa.
Det jag menar är långtifrån att vi skall överge hjälpen och stödet till länderna i Öst, men det är uppenbart att vi snabbt måste rätta till denna brist på jämvikt.
Europeiska unionen måste vända sig söderut!
Medelhavet är Europeiska unionens inre hav.
Det har därför en strategisk betydelse i förhållande till stabiliteten på vår kontinent!
Det skulle vara ett bevis på oansvarighet att inte ta hänsyn till Medelhavsländernas behov och förväntningar.
Avsaknaden av framsteg utgör en potentiell krisfaktor i detta mycket känsliga område.
Europeiska unionen måste investera mer och bättre i Medelhavsområdet, såväl politiskt som ekonomiskt!
Unionen har åtagit sig att göra detta genom att underteckna Barcelonaförklaringen, eftersom att Europa-Medelhavspartnerskapet består av tre avsnitt: ett avsnitt om politik och säkerhet, ett finansiellt och ekonomiskt avsnitt samt ett socialt, kulturellt och mänskligt avsnitt.
Man tvingas konstatera att det inte har gjorts många framsteg beträffande det första avsnittet och att den politiska dialogen i princip har stannat på papperet.
Vi måste således åter lansera denna dialog.
De politiska förändringar som har inträffat i flera av regionens länder skapar möjligheter som aldrig funnits tidigare, även om det fortfarande finns svårigheter.
Stadgan om fred och stabilitet, vars riktlinjer skisserades i Stuttgart förra året, kan utgöra ett bra medel för att ge den politiska dialogen ny kraft.
Men också den kommer att förbli en avsiktsförklaring om inte parterna i Medelhavsområdet och Europeiska unionen åtar sig att regelbundet mötas kring ett förhandlingsbord.
När det gäller det ekonomiska avsnittet, där insatserna har koncentrerats, har det gjorts framsteg bland annat tack vare Meda-programmet, partnerskapets främsta finansiella instrument.
Detta program har möjliggjort en finansiering av bilaterala avtal mellan EU och parterna i Medelhavsområdet.
Men i fråga om det interregionala samarbetet har partnerskapet i princip hamnat i en återvändsgränd.
Det är trots allt en inriktning som borde utvecklas.
Att skapa en regional integration skulle garantera ett ekonomiskt välstånd i regionen och därmed stärka den politiska stabiliteten samt garantera den sociala utvecklingen.
Förbättrade livsvillkor gör att traditionalistiska strömningar hålls tillbaka, för vilka fattigdomen är den bästa jordmånen.
En annan konsekvens är att invandringstrycket minskar.
Sammanfattningsvis måste Europeiska unionen göra allt för att gynna utvecklingen av integrationen i denna region, som på sikt kommer att ha privilegierade band med Europeiska unionen, vilka ännu återstår att etablera.
Jag kan mycket väl tänka mig att man också kan överföra den här modellen till Öst, för att uppnå en regional integration kring Ryssland.
Jag vet att dessa framtidsutsikter kan tyckas ambitiösa, men fördelen är att de presenterar en global och långsiktig vision av denna politik, vilket kanske är just det som saknas för stunden!
Detta förklarade jag givetvis under debatten i plenarkammaren.
