# ID: svediakorp-gov398492
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 292
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är rädd att jag inte håller med varken ledamot Harbour eller ledamot Wuermeling, för med tanke på att 1985 års direktiv om skadeståndsansvar utgjorde en milstolpe i försvaret av konsumenternas rättigheter och dessutom ett avsnitt där kommissionens insatser var avsevärda och av tydligt progressiv karaktär, menar jag att det å andra sidan har gått så många år sedan detta godkändes år 1985.
Därför är det, enligt min uppfattning, både enastående och berömvärt att kommissionen har för avsikt att granska detta.
Denna grönbok är ett första steg mot en sådan granskning.
Man bör tänka på att principer som i dag betraktas som grundläggande inte infördes år 1985 och att de den gången inte kunde införas i texten i direktivet, eftersom debatten inte hade kommit så långt ännu.
Bland dessa principer kan i första hand nämnas nödvändigheten av att tillverkaren, åtminstone i vissa avseenden, åtar sig utvecklingsriskerna.
Jag kommer från Spanien, ett land där det enligt konsumentlagen är tillverkaren som skall åta sig utvecklingsrisken.
Det har varken lett till att försäkringsbolag eller tillverkare har gått i konkurs och inte heller hindrat de tekniska framgångarna.
Nu bör inte längre konsumenten vara den enda som står för utvecklingsrisken.
Den andra principen innebär att den skadelidande befrias från bevisbördan.
Vi talar här om ett objektivt ansvar och där bör den bevisbörda som tillskrivs offret reduceras till det minimala.
Den tredje principen handlar om beräkningen av skadeståndet.
I direktivet förutses en sådan möjlighet, men man bör tänka på att de rättsliga instanserna brukar betrakta denna beräkning av skadeståndet som en inblandning i den lagstiftande maktens funktioner och även den frågan bör därför undersökas.
