# ID: svediakorp-gov398490
# author: Wallis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill välkomna vad som kan betraktas som ett mycket väl avvägt betänkande, som bjuder oss att lugna ned oss och granska läget innan vi ger oss på ytterligare lagstiftning inom detta område - ett uppfriskande avsteg från kammarens tendens att i bland störta sig över, eller p.g.a. påtryckningar störta sig över, komplicerad lagstiftning.
Jag vill särskilt koncentrera mina kommentarer på de frågor som tagits upp genom detta betänkande om ytterligare harmonisering av privaträtten.
I vår entusiasm glömmer vi i bland bort vilket känsligt ämne harmoniseringen av privaträtten är; den berör de nationella rättstraditionerna i våra medlemsstater, rättstraditioner som skapats av vår skilda historia och av separata nationers kulturer och jurisdiktion.
Professor MacCormick är naturligtvis starkt medveten om detta i Skottland, med dess eget rättsliga arv.
Jag motsätter mig inte på något sätt ytterligare harmonisering, den kan vara bra för den inre marknadens funktionssätt, men en förelagd rättsharmonisering måste övervägas noggrant och öppet, annars kan vi plötsligt inse att våra medborgare inte hunnit med under projektets gång.
Det traditionella trycket i riktning mot harmonisering har kommit från den inre marknaden, och vi kan nu lägga till strävandena, som ett resultat av toppmötet i Tammerfors, mot ett gemensamt europeiskt rättsområde.
Under harmoniseringen måste man emellertid respektera subsidiaritetsprincipen - vi har inget behov av att stressa fram en enhetlig civilrätt inom produktansvarsområdet.
Vi bör vara medvetna om att enhetlighet kan kväva innovation och förhindra anpassning till lokala eller nationella förhållanden och problem.
Det är en truism att gemenskapslagstiftningen kunnat dra nytta av förmågan att stödja sig på ett rikt, jämförbart material från olika rättstraditioner i våra olika medlemsstater.
Det skulle vara farligt att kväva detta genom enhetlighet.
Låt mig föreslå att strävandena enligt toppmötet i Tammerfors kan uppnås på ett bättre sätt inom området för offentlig rätt genom den därför avsedda stadgan för mänskliga rättigheter, än genom ytterligare förelagd lagstiftning vilket harmoniserar med våra traditioner inom privaträtten.
Forskningen verkar visa att våra traditioner har en tendens att konvergera på ett långsamt sätt.
Vi kanske bör vara beredda att stödja denna konvergering och respektera den vidare harmoniseringens villkor, precis som professor MacCormick avser i sina förslag.
