# ID: svediakorp-gov398489
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vår kollega MacCormick har grundligt befattat sig med grönboken om civilrättsligt skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister.
För sitt arbete och det kollegiala samarbetet skall han ha vårt tack.
I min grupps namn vill jag endast göra ytterligare ett par påpekanden om erforderliga ändringsförslag, som vi redan under förberedelsearbetet i stor utsträckning har enats om med Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp.
Här handlar det till väsentlig del om granskningsuppdrag till er avdelning, kommissionär Bolkestein.
Någon gång handlar det om bevisbördan, som enligt artikel 4 ligger enbart på den som råkat ut för skadan.
Kommissionen bör, anser min grupp, granska om inte också tillräcklig bevisning och indiciebevisning kan komma i fråga på alla bevisnivåer.
Detta är särskilt viktigt, eftersom produktvärlden blir alltmer komplex, och det blir allt svårare för enskilda personer som lidit skada att skaffa fram bevis på detta område.
Det handlar också om undantag från tillverkarens allmänna ansvar, framför allt den så kallade utvecklingsrisken.
Det måste granskas om dessa undantagsbestämmelser är ändamålsenliga och sörjer för balans mellan tillverkare och konsument.
Detta gäller särskilt i fråga om livsmedel och läkemedel.
Det är svårt att inse varför enbart konsumenten skall belastas med de risker som är förbundna med de tekniska framstegen.
Direktivets giltighet enbart för privat användning och konsumtion förefaller mig tvivelaktig.
Kommissionen bör granska om direktivet inte bör utvidgas till varor för yrkesmässig användning.
En företagares sakskador skiljer sig principiellt sett inte från en konsuments.
Den olika behandlingen är mer betungande ju mindre företaget är.
En tillnärmning av rätten på gemenskapsnivå skulle vara i linje med ändamålet med direktivet om produktansvar, framför allt som den klara skiljelinjen mellan privat- och arbetsliv minskar alltmer på grund av arbetsvärldens flexibilitet.
Den tidsmässiga ansvarsbegränsningen måste också övervägas.
När det gäller BSE har det visat sig att en schablonmässig ansvarsbegränsning till tio år eventuellt är otillräcklig.
Man skulle till exempel kunna överväga att rikta in sig på respektive produktslag.
Men inte bara dessa enskilda punkter är viktiga, utan vi bör också allvarligt utnyttja alla möjligheter för att fortsätta att harmonisera produktansvaret så att vi kan uppnå ett omfattande konsumentskydd i Europeiska unionen.
Om vi kompletterar MacCormicks betänkande på så vis, har Europaparlamentet utfört ett bra arbete i konsumenternas anda.
Det är till detta man har valt oss.
