# ID: svediakorp-gov398483
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
I november 1996 antog Europeiska kommissionen sitt första meddelande om kampen mot barnsexturism.
Ett år senare, i november 1997, visade en resolution från Europaparlamentet och ett uttalande från rådet (turism) på den stora institutionella konsensus som förelåg om de stora linjerna i kommissionens meddelande.
Detta stöd har sedan dess konkretiserats genom att en ny budgetpost inrättats, där medlen som ställs till förfogande är avsedda för kampanjer för att göra befolkningen i Europeiska unionen medveten om utvecklingen av barnsexturismen.
Den tar sig numera uttryck i rådets slutsatser av den 21 december 1999 vilka visade på ett nytt bestämt politiskt engagemang i ett viktigt samhällsproblem, där det är vårt ansvar att finna en lösning.
Om Europaparlamentet, vilket man kan hoppas, återupprepar sitt stöd till denna åtgärd, kommer samtliga aktörer i kampen mot denna farsot att i sin beslutsamhet gå stärkta ur detta.
Samtidigt kommer nya framsteg i denna riktning att utgöra lika viktiga beståndsdelar för ytterligare svar på den oro som uttrycks av Europas medborgare när det gäller utvecklingen av denna farsot.
Kamts betänkande är en följd av kommissionens meddelande från maj 1999 som presenterade de åtgärder som genomförts under 1997-1998 och preciserade de operativa uppföljningarna, inför lanseringen och genomförandet av nya åtgärder.
Ni kan konstatera att gemenskapens åtgärder när det gäller kampen mot barnsexturismen fortsätter i samma takt, inom ramen för den strategi som ursprungligen fastställdes, och som dels syftar till att minska efterfrågan genom samarbete, bl. a. med turistindustrin och berörda icke-statliga organisationer, dels till att angripa roten till utbudet i de länder turisterna reser till på alla lämpliga sätt, inbegripet gemenskapens politik när det gäller yttre förbindelser och utvecklingssamarbete.
Betydelsen av denna andra del erinrade kommissionen för övrigt om redan 1998 i samband med fastställandet av strategin för stöd till utveckling av en hållbar turism i utvecklingsländerna, som skulle främja beaktandet av det specifika problemet med barnsexturismen inom ramen för en strukturerad politisk dialog med de mest drabbade länderna, bl.a. på regional nivå.
Utvecklingen av barnsexturismen är ett allvarligt brott mot själva idén med en mänsklig gemenskap samlad kring värderingar som respekt och värdighet, gemensamma tillgångar och minnen.
Man kan överväga att hellre än att förse debatten om självreglering / reglering, kräver effektiviteten att man koncentrerar uppmärksamheten på strävan efter och utnyttjandet av synergieffekter mellan dessa två åtgärder som i högsta grad kompletterar varandra.
Särskilt som utvecklingen av det polisiära och rättsliga samarbetet i Europa inte är utan positiva konsekvenser när det gäller att bekämpa barnsexturismen, samtidigt som framsteg gjorts när det gäller verklig självreglering, dvs. att införliva mekanismer för att kontrollera undertecknade åtaganden.
Rådets gemensamma åtgärd av den 24 februari 1997 om kampen mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, som innebär att varje medlemsstat åtar sig att se över den inhemska lagstiftningen när det gäller åtgärder kring denna typ av avsiktligt beteende, är exemplarisk i detta hänseende.
Det faktum att en dubbel anklagelse förblir möjlig, genom undantag, får inte dölja det grundläggande tillskottet från denna gemensamma åtgärd, nämligen bekräftelsen av principen med en extraterritoriell befogenhet som kan tillämpas på medborgare eller en person som vanligen vistas på territoriet.
Då förstår man bättre det stora intresse som lagstiftningsreformer i frågan röner, liksom deras konkreta uttryck i tillämpningen av lagarna på det dagliga livet.
Därför fäster Europaparlamentet så stor betydelse vid utvärderingen av medlemsstaternas respekt för de skyldigheter som åligger dem enligt denna gemensamma åtgärd, då denna utvärdering skulle kunna vara ett tillfälle att fästa särskild betydelse vid bekämpning av barnsexturismen, och upprätta en första översikt.
I operativa termer har genomförandet av samtliga åtgärder som planerats skett i jämnt takt.
Kampen mot barnsexturismen är ett tillfälle för kommissionen att mobilisera sina olika tjänster inom ramen för förstärkningen av den interna samordningen.
Det är också ett tillfälle för kommissionen att intensifiera sitt samarbete med berörda nationella myndigheter, yrkessammanslutningar och icke-statliga organisationer.
Andra initiativ från kommissionen, i syfte att ytterligare införliva turistindustrin, har också lett till konkreta resultat när det gäller bl.a. utarbetande och förstärkning av en uppförandekod och andra självreglerande mekanismer för turistindustrin.
Som ni förstår kan ert stöd bara uppmuntra oss att med beslutsamhet fortsätta på den inslagna vägen.
