# ID: svediakorp-gov398474
# author: Klamt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 598
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DE) Herr talman!
Barnsexturism är inte något nationellt eller europeiskt problem, utan det är ett världsomfattande problem, som de senaste åren blivit alltmer explosivt och tilltagit i omfattning.
Detta förhållande tar man hänsyn till i föreliggande resolutionsförslag.
Förslaget går långt utöver en punktvis, nationell eller europeisk dimension.
Den oroande ökningen av fall med sexuellt utnyttjande av barn visar att Europeiska unionen och dess medlemsstater måste sätta till alla medel som står till buds för att skydda de svagaste medlemmarna i vårt samhälle, nämligen barnen.
Därför innehåller resolutionsförslaget två centrala krav.
För det första: När det gäller barnsexturism måste det räcka med enkel straffbarhet, dvs. även om den stat där brottet begås inte straffbelägger sexuellt utnyttjande, måste det trots detta vara möjligt att stämma förövarna i deras hemländer.
För det andra: Man måste ta hänsyn till principen om extraterritoriellt ansvar.
Vi behöver nationella lagstiftningar som överensstämmer över hela Europa, och som straffbelägger barnsexturism som utförs av unionsmedborgare, oberoende av var dådet begåtts.
Europa måste ta på sig ansvaret för sina medborgare, även utanför de europeiska gränserna.
Dessa krav kan helt kort sammanfattas så: Vikten av att skydda barn är inte mindre därför att barnens hemland underlåter att ge dem det skydd de behöver.
Lika litet får vi blunda för incidenter inom Europeiska unionen.
Var och en av oss känner till fall i sitt eget hemland där barn utnyttjats.
Rådet och kommissionen har visserligen bekräftat principen om extraterritoriellt ansvar, men dessa förslag medför att det i undantagsfall behövs dubbel straffbarhet.
Det betyder att i undantagsfall vore det fortfarande möjligt att sexturister, som har utnyttjat barn, kommer undan ostraffade, eftersom landet där brottet begås inte straffbelägger utnyttjande av barn.
Dessa eventuella undantagsbestämmelser tar Europaparlamentet klart avstånd från.
Medlemsstaterna måste agera energiskt mot allt som gynnar barnsexturism, eller som bagatelliserar den.
För att principiellt säkra skyddet för barnen, måste aktningen för barnens rättigheter förankras i de europeiska fördragen.
De hittills vidtagna åtgärderna måste granskas med tanke på sin effektivitet, och även i framtiden måste EU-medel ställas till förfogande för att bekämpa barnsexturism.
De icke-statliga organisationernas roll bör därvid uttryckligen betonas.
Kommissionen uppmanas att göra en sammanfattning av de nationella strafflagstiftningarna på detta område, och vid behov lägga fram lämpliga förslag för brottsrubriceringar.
Alla punkter som man nu bör reglera och ta hänsyn till inom Europeiska unionen på detta område, måste beaktas på samma vis vid anslutningsförhandlingarna, i förbindelserna med tredje land och särskilt vid beslut om utnyttjande av anslag i utvecklingssamarbetet.
Medborgarnas friheter och rättigheter inbegriper rätten att slippa skadas till kropp eller själ.
Detta gäller inte bara för våra barn, utan för alla barn.
Det är vår uppgift att genomföra detta med alla medel som står oss till buds.
Denna konsensus kan alla deltagande enas om.
Denna resolution anser jag vara ett exempel på ett konstruktivt och fruktbart samarbete över gruppernas gränser.
Det vill jag tacka alla kolleger för, särskilt dem från de andra deltagande utskotten, vars yttranden jag har arbetat in i mitt betänkande.
Detta är också en förklaring till att vissa ändringsförslag inte antagits av min grupp.
De är redan medtagna i betänkandets text i en delvis annan formulering.
Jag är övertygad om att vi här skall kunna få till stånd en bra och förnuftig resolution till skydd för barnen.
