# ID: svediakorp-gov398460
# author: Walter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Till att börja med får jag gratulera herr Ferber och fru Haug till det arbete som de har utfört.
Det första året som det fullständiga budgetförfarandet är i kraft, är det säkert så att alla tar itu med det med oerhörd entusiasm.
Alla vill ha sitt med, och det märker man i de mycket aktiva och livliga debatterna under de senaste dagarna och veckorna.
Unionens budget innehåller med sina 90 miljarder euro oerhört många förhoppningar från människor som förväntar sig stöd.
Det är för det första jordbrukarna i vår europeiska union, som naturligtvis vill ha en rimlig lön, en rimlig avlöning för att de producerar hälsosamma livsmedel, vilket de också har förtjänat.
Det gäller för de regioner i Europa som är mindre utvecklade, och som förväntar sig mycket av Europeiska unionens solidaritet, nämligen hjälp att utveckla sig, fram till ett balanserat system med en sammanhållning inom Europeiska unionen vad beträffar arbets- och levnadsvillkoren.
Det är förhoppningar från arbetslösa, som vill ha stöd från oss på sin väg tillbaka till arbetet.
Det är förhoppningar från ungdomar, det är förhoppningar i hela världen, där vi som en rik europeisk kontinent, vilket vi ju är, kan lämna hjälp.
Och det är förhoppningar mitt i detta Europa, där vi har en cancersvulst som kallas krig, där människor lever och bor under sämsta förhållanden, där de behöver ett perspektiv, ett hopp.
När vi fördelar dessa pengar får det under de närmaste veckorna och månaderna inte göras någon egendomlig uppgiftsfördelning, så som den vi för ögonblicket har.
Det visar sig att det å ena sidan finns människor som ger löften överallt och höjer sina förslag.
Jordbruksområdet skall, tvärt emot vad som här alltid sägs, ökas med nästan 5 procent eller rent av mer än 5 procent nästa år, och inte reduceras.
Man bör inte skrämma jordbrukarna alltför mycket i denna europeiska union!
Det får alltså inte vara så att å ena sidan människor - det betyder här rådet - utlovar pengar, lovar och höjer beloppen, och sedan kommer till oss i parlamentet och säger: Ni måste se till att de totala utgifterna hålls på låg nivå, spara alltså på alla övriga områden och säg till alla andra som har förhoppningar, att de inte får någonting!
En sådan uppgiftsfördelning får det inte vara!
Det får inte heller vara så att det internationella samfundet ställer sig upp på givarkonferenser och utlovar pengar och säger till Kosovo och alla som lever på Balkan: Vi skall stödja er, ni får pengar för det som ni behöver.
Hos er skall i framtiden grävmaskiner rassla med sina kedjor och inte pansarfordon!
Ni måste kunna bygga upp, vi skall hjälpa er.
Det får inte vara så att de lovar så mycket där och sedan kommer hit och säger: Ta nu de pengar som vi behöver för detta från dem som är mest i behov av dem.
Så får det inte gå till!
Vi har sträckt ut handen.
Haug har gjort det.
Hon har sagt att vi är beredda att arbeta mycket öppet tillsammans med rådet och kommissionen.
Vi vill visa dem att det inte måste häcklas som under de senaste årens sorgespel i en konfrontation genom hela budgetförfarandet.
Vi kan arbeta tillsammans med varandra.
Det bör ni veta.
Fatta den utsträckta handen!
Men jag vill här också säga helt tydligt - om det visar sig att man inte är beredd att samarbeta med oss, utan låter det gå till ett konfrontationsförfarande, då är detta parlament inte försvarslöst och inte maktlöst!
Vi kommer också att sätta in våra krafter för de människor som sätter sitt hopp till oss, och vi kommer med säkerhet inte att göra dem besvikna!
Fatta den utsträckta handen, och upprepa inte hela rasket från förra året än en gång, ty det skadar oss alla i Europa och de människor som har förväntningar på oss!
