# ID: svediakorp-gov398445
# author: Haug (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,118
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, kära kolleger!
Med budgeten för år 2001 står vi inför stora utmaningar.
Denna första budget under det nya årtusendet skall stärka Europas sociala och kulturella dimension och ta upp de förpliktelser som Europeiska unionen tar på sig gentemot sina medborgare och gentemot det internationella samfundet.
Vad betyder det konkret, och vad förväntar vi oss av kommissionen när den kommer med sitt preliminära förslag till budget, fru kommissionär?
Naturligtvis utgår vi från att man på ett lämpligt sätt kommer att ta hänsyn till den nya eller förstärkta politik som infördes genom Amsterdamfördraget.
Även om vi i budgetutskottet medvetet har avstått från att för vart och ett av dessa politiska områden ta upp detaljerade uppgifter och utsagor, betyder detta inte att de har en lägre prioritering, utan det har vi gjort uteslutande av utrymmesskäl.
Vi förväntar oss alltså ett lämpligt hänsynstagande.
Dessutom är förverkligandet av lika möjligheter, jämställdhet och miljövänlighet fortfarande sådant vi prioriterar, och som vi också vill se förankrat i budgeten.
För budgeten 2001 måste som hittills en central prioritering innebära att man fortsätter att aktivt kämpa mot arbetslösheten.
Det betyder inte - och det säger jag än en gång uttryckligen - att man skall finansiera stora sysselsättningsprogram på europeisk nivå - det vill ingen ha!
Men det vi vill ha är en strategisk impuls, som snabbt gör det möjligt för de små och medelstora företagen att utnyttja strukturerna i den nya informations- och kommunikationstekniken, och ta del av informationssamhället.
Ett sådant strategiskt initiativ säkrar den internationella konkurrens- och utvecklingsförmågan och stärker därigenom de företag, där fortfarande de flesta arbetstillfällena i Europeiska unionen står att finna, och där fortfarande de flesta nya arbetstillfällena kommer att skapas.
Det gläder mig att vi här också är ense med rådet, och jag är säker på att vi i den kommande budgeten sedan också i ett partnersamarbete konsekvent kan genomföra delar av de åtaganden och mål, som formulerats i Lissabon.
Vid sidan av detta centrala initiativ för budgeten 2001 bör vi när vi talar om kvaliteten på den ekonomiska och politiska integration, som vi nu har uppnått, inte glömma bort vår kulturella identitet som européer.
Det innebär inte centralisering eller standardisering, inte på något sätt, utan det betyder tvärtom att man främjar den kulturella mångfalden.
Med stöd från den regionala kulturindustrin säkrar vi den ekonomiska grundvalen för detta samt förmågan till utveckling.
Vidare vill vi med nästa budget motsvara kraven på en effektiv förvaltning och garantera den nödvändiga öppenheten i de europeiska finanserna.
Vi stöder kommissionens bemödanden att införa en activity based budgeting.
Vi stöder ansträngningarna att öppet och klart inordna kostnaderna för administration och personal i respektive budgetområde.
Här måste man också sträva efter att förbättra den politiska styrningen av budgeten och förbättra genomförandet av de politiska prioriteringarna.
Detta är särskilt viktigt just för parlamentet.
Dessa mål kommer vi inom ramen för reformprocessen sedan också att följa uppmärksamt.
En sak måste här stå klart: Försök att reducera den parlamentariska kontrollen och styrningen av budgeten kommer vi därvid inte att acceptera.
Vi står dock inför den största utmaningen när det gäller våra åtaganden för återuppbyggnaden och säkrandet av freden och stabiliteten på Balkan.
Här vill jag klart och entydigt understryka följande: Vad gäller målen och nödvändigheten att ställa erforderliga medel till förfogande för detta, finns det inte någon som helst oenighet.
Också Europaparlamentet står för dessa åtaganden.
Vi vet att även rådet står för sina åtaganden, och i dag vid givarkonferensen har den portugisiske utrikesministern som rådets ordförande yttrat att rådet vill säkra långfristig stabilitet på Balkan, och att detta kräver flera års ansträngningar.
Det betyder alltså att rådet erkänner dessa krav, dessa åtaganden.
Men vi förväntar oss också av rådet att det möter dessa nya utmaningar och handlar i enlighet med det.
Det vi inte kan acceptera är att vi på detta viktiga utrikespolitiska område vinner handlingsförmåga, och samtidigt förlorar handlingsförmåga genom överdrivna besparingar på andra utrikespolitiska områden.
Låt mig förtydliga det på ett otvetydigt sätt.
Det interinstitutionella avtal och budgeten 2001 är visserligen två par skor, men båda paren måste passa, annars kan man inte gå i dem, och man kommer inte framåt.
Jag betonar att vi inte ifrågasätter det interinstitutionella avtalet, vi står för detta avtal, men på ett konkret område, nämligen de ytterligare belastningar som orsakas av hjälpen till Balkan och vissa andra utrikespolitiska åtgärder, kräver vi att de granskas på ett sätt som verkligen tar hänsyn till kraven.
Denna begäran riktas till kommissionen, det är klart, och kommissionen kommer också att lägga fram motsvarande förslag, men budskapet går också framför allt till rådet.
Jag har nämligen det intrycket att man vid finansministrarnas runda, när man hör uttrycket översyn av det interinstitutionella avtalet, genast tänker på slöseri med pengar och då blir negativ.
Men en revidering är ingen katastrof, utan ett helt normalt förfarande, som inte på något sätt ifrågasätter andan i avtalet.
Att dramatisera hjälper oss inte att komma vidare, och bygger bara upp onödiga fronter.
Men det vi behöver för finansieringen av de omtalade åtgärderna, är flexibilitet.
Utan en sådan flexibilitet går det inte.
Jag vädjar alltså till rådet: Gjut inte mera olja på elden!
Blockera er inte när det gäller revideringen!
Lyssna till våra signaler, och arbeta gemensamt med oss på en konstruktiv lösning, som kan övervinna överdrivna ståndpunkter både här och där!
Under de senaste dagarna har man vid toppmötet i Lissabon fastslagit viktiga hållpunkter för Europas utveckling och framtida förmåga, vilka bör stödjas.
Vi vill stödja dem med den kommande budgeten och koncentrera våra ansträngningar till ifrågavarande områden.
Samtidigt erkänner vi som parlament nödvändigheten av en sparsam och effektiv budgethantering.
De målsättningar jag nämnde, som vi liksom rådet och kommissionen i många fall har gemensamt intresse av, låter sig nu förverkligas, om vi utformar budgetförfarandet i en förtroendefull partneranda.
Här gäller det under alla omständigheter att undvika att trappa upp konflikten om finansieringen av de externa åtgärderna.
Låt oss alltså under de närmaste veckorna utnyttja samtalen och diskussionerna om det förslag om ett flerårigt program som kommissionen skall lägga fram, så att vi kan finna en bärkraftig lösning, som säkrar vår utrikespolitiska handlingsförmåga och inte blockerar våra inre prioriteringar!
