# ID: svediakorp-gov398434
# author: Speroni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Av de två aspekterna när det gäller denna fråga vill jag i första hand ta upp problemet med invandringen, snarare än frågan om asylrätten, och inte specifikt i samband med de här länderna, utan problemet i allmänhet.
För det första, och tvärt emot vad många kanske tror, så finns det absolut ingen rätt att invandra: det har inte stöd i några avtal, inga internationella konventioner, och med andra ord är det fullständigt legitimt att införa regler, gränser för invandringen.
Å andra sidan, när européerna på sin tid utvandrade, till exempel till USA eller Sydamerika, så gjorde de det enligt bestämda kvoter, efter att ha beviljats visering.
Jag är själv barnbarn till en invandrare och jag vet därför att det fanns regler på den tiden; på samma sätt blev jag själv viserad och kontrollerad, när jag under en kort period utvandrade till ett afrikanskt land; även nyligen, när jag reste till den gemensamma församlingen AVS-Europaparlamentet, var deltagarna tvungna att ha visering och vi var tvungna att låta vaccinera oss.
De här reglerna är med andra ord grundläggande och man kan verkligen inte anklaga den som önskar att dessa regler skall finnas och respekteras vare sig för rasism eller främlingsfientlighet.
Reglerna skall ta hänsyn till mottagandets förenlighet och därmed till det antal personer som det är möjligt att ta emot i Europeiska unionen, så att man undviker att få gränser som är fulla av hål, och att man även undviker att genom ideliga amnestier skapa illusionen eller kanske till och med vissheten om att det enda viktiga är att komma in i Europeiska unionen, kanske framför allt i vissa stater som Italien, som definitivt har lättare än andra att se mellan fingrarna med invandrarna: när man väl har kommit in räcker det att hålla sig lugn, kanske inte alltför lugn utan man kan till och med genomföra ett och annat brott, för förr eller senare kommer amnestin.
Detta är definitivt inte godtagbart!
