# ID: svediakorp-gov398408
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europa-Medelhavspartnerskapet som inleddes 1995 är ur funktion, det har man sagt.
Den nysatsning som aviserats av det kommande franska ordförandeskapet för Europeiska unionen är lovande, med tanke på hur omfattande och brådskande utmaningarna är för länderna i denna region.
För att kunna bemöta dem effektivt är det avgörande att verkligen beakta intressena hos befolkningarna kring vårt gemensamma hav, liksom deras aktiva deltagande i partnerskapet.
Jag säger det på stående fot, det är dags för en nyorientering av Europa-Medelhavspolitiken.
Till att börja med måste målsättningen för en sådan politik vara att ta sig an de skriande skillnaderna mellan de norra och södra delarna, där befolkningen i söder fortfarande befinner sig i en explosiv ekonomisk och social situation.
Fattigdom, hög andel analfabetism, massiv arbetslöshet vilket framför allt drabbar ungdomarna, mycket stora orättvisor, ökade tekniska skillnader jämfört med länderna i väst.
Behoven inom infrastruktur är avsevärda, för att inte nämna utmaningarna när det gäller miljön.
En ökande klyfta kan bara ytterligare gynna den mest våldsamma nationalismen och integrismen, liksom krigen.
Och den omfattande utlandsskulden, prisfallet på råvaror och planerna för strukturanpassning har redan tvingat dessa länder att föra en ödeläggande svångremspolitik och krossat deras utvecklingsförmåga.
Framtidsutsikten med en frihandelszon, som ett slags regionalt multilateralt investeringsavtal, riskerar att på ett farligt sätt försämra detta dominerande förhållande.
Studier visar därför att två tredjedelar av den tunisiska industrin inte kommer att överleva om gränserna öppnas.
Processens avtagande beror för övrigt lika mycket på blockeringen av fredsprocessen i Mellanöstern som på ett antal orosmoment som uttrycks allt öppnare.
Ett exempel är den första fackföreningskonferensen mellan Europa och Medelhavsområdet som ägde rum för ett år sedan och där avsaknaden av en social dimension betonades.
Och ändå finns förutsättningarna för att bygga nytt.
Medborgare, icke-statliga organisationer och fackföreningar engagerar sig i det dagliga livet för att solidariteten mellan befolkningar skall leva och för att konkretisera en rad lokala samarbetsprojekt.
Europa-Medelhavsprocessen kräver alltså en gemensam satsning som kommer alla till del för att uppnå ett område med delat välstånd, den målsättning som pekades ut i Barcelona.
De vägar som kan utforskas är många för att ta sig ur den frihandel som upphöjts till dogm och förnekats i Seattle.
Det är verkligen på tiden att skriva av skulden för länderna i söder, överföra tekniken och inleda samarbete mellan offentlig service på utbildningsområdet.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att utöver freden i Mellanöstern, som Europeiska unionen måste fortsätta att verka för, har jag också en ivrig önskan att Europa skall spela en mycket mer aktiv roll för att folkomröstningen om självbestämmanderätt i västra Sahara, vilken är allvarligt hotad, skall äga rum enligt de villkor som fastställts under FN: s överinseende.
Det handlar om trovärdigheten för en europeisk utrikespolitik.
