# ID: svediakorp-gov398407
# author: Cohn-Bendit (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
I Barcelona undertecknade vi mycket högtidligt stadgan för Medelhavet och i centrum för denna stadga placerade vi rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.
Jag är mycket nöjd med att vi i den gemensamma resolutionen tog upp vår idé att be kommissionen och rådet att varje år publicera en sammanfattning över status för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten i Medelhavsländerna.
Jag tror inte det räcker att använda de mänskliga rättigheterna och rättsstaten som argument innan man går till söndagens mässa och sedan glömma den när man går därifrån - som man glömmer många saker - utan vi måste också göra denna politik till en grundläggande beståndsdel i de bilaterala förhållandena.
Därför måste vi säga till länder där de mänskliga rättigheterna inte respekteras att de bilaterala förbindelserna kan ta ett steg bakåt och till länder som utvecklas, som Marocko, eller andra länder, att de bilaterala förbindelserna kan göra framsteg.
Jag skall ta upp Tunisien till exempel, ett av de första länder vi undertecknade partnerskapsavtal med.
Situationen för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna där är en skandal.
Där sitter i dag människor i fängelse för åsiktsbrott.
Den tunisiska regeringen säger att den är för en öppning av de ekonomiska förbindelserna, men vem har rätt till ett pass för att resa ut ur Tunisien?
Vem har rätt att resa och alltså utnyttja Medelhavsområdet?
Inte motståndarna.
I dag hungerstrejkar två personer i Tunisien eftersom de vill ha ett pass för att kunna resa, bl.a. en kvinnlig förläggare, hustrun till Ksila, som var en av de personer som föreslogs till Sacharovpriset.
Jag utvecklar dessa idéer för att jag tror att vi inte bör sluta att kräva av länderna i Medelhavsområdet att de tar sitt ansvar när det gäller rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.
Det räcker inte med ett bra ekonomiskt resultat.
Det räcker inte med bra resultat inom jordbruket eller något annat.
Respekten för de mänskliga rättigheterna måste få företräde i vår politik, och det har den inte för närvarande.
Det har den inte och det är detta vi måste ändra på, såväl parlamentet som kommissionen och rådet.
